Jag har många gånger diskuterat med religiösa vänner om huruvida man föds in i att vara religiös. De påstår ju såklart att när man väl vuxit upp har man en fri vilja att välja vad man vill tro på, jag hävdar att de blivit "uppfostrade" och därmed är partiska. Och naturligtvis vice versa för mig som blivit uppfostrad i en icke religiös familj.
Men kan man verkligen önska sig en annan åsikt? Jag tror ju naturligtvis inte på Gud, men kan ibland tänka att "vad skönt det egentligen skulle vara att göra det." Likadant är det med flera andra saker. Exempelvis känner jag just nu att jag inte riktigt vill bo i Sverige, det finns ingen stad som tilltalar mig eller som jag har lust att flytta till, jag vill flytta utomlands.
Häromveckan talade jag däremot med en vän som hade precis motsatt åsikt och som för tillfället söker jobb i Göteborg. Hon hävdade att hon kunde ta vilket jobb som helst där, fastän hon är utbildad, bara för att hon så gärna vill bo där. Och jag är ju såklart jätteglad att jag känner för att söka mig ut i världen, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på hur skönt det bara var om man hade dendär känslan av att här vill jag bosätta mig och bo resten av livet..
Förstår ni hur jag menar? Jag vill ju egentligen inte tro på Gud, och jag gör inte heller det. Men om jag hade gjort det och varit lycklig med det kanske det hade varit en vinst..? Jag kanske flummar iväg för mycket nu, men jag vet ju att det bara är smarta människor som läser denna bloggen så ni fattar ju direkt.
Tänk inte för mycket nu och ha en go kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar