Wesley

Han tjatar

ger aldrig upp

Han visar mig

patience

Tycker att jag behöver det.

Säger till mig; "bend more your knees"

Varför böjer jag inte?

Bollen blir som

oval när man böjer.

Den studsar ifrån mig

Men han har rätt

det blir faktiskt bättre

kanske
blir bollen rund igen..

Han kallar mig

Beautiful horse

och när han är stolt

så är jag stolt.

Kära dagbok

Idag är det den 27:e februari.
Nu tänker ni säkert att jag kommer skriva något sjukt innovativt och annorlunda och inte gnälla över att tiden har gått så jävla fort, men det kommer jag inte.

Tiden har gått förbannat fort alltså. Detta är sjunde veckan som jag är här i Fortaleza.
Igår kom Jonathan Blomstrand hit och Maria flyttade iväg från oss och ihop med honom vilket såklart lämnade ett stort litet hål här i vår lägenhet.

Hur går det i Sverige? Är det den 27:e februari hos er också? Det är ju för fan snart vår ju! (Inte i Umeå, I'm sorry) men ändå. Kanske kan man spela lite ute när jag kommer tillbaka?

Det börjar viskas mer och mer om Swedish Beachtour och sommaren i Sverige och vad jag har hört är det tyvärr dystra rapporter. Vi får se om det finns någon tävlingssäsong att komma hem till, eller vad man annars kan finna på. Några internationella turneringar vore kul!

För övrigt håller jag på att planera mitt fortsatta liv (ni vet att jag numera gör detta ett kvartal i taget) och  att planera är ju en sak som jag är kung på så det går framåt.

Ni får veta mer när ni blivit lite nyfiknare.
Ha en skön "vårdag"!
Hahahaha

Har varit ett bra kvartal än så länge ;P

"Lång" vila

Kära dagbok

Denna vecka började som alla andra veckor med grymt mycket och bra beachvolley.

Jag kände dock mot slutet av veckan att jag hade svårt att koncentrera mig och prestera bra på träningarna och sa till Wesley att jag skulle vila fredag vilket innebar att fredag, lördag och söndag blev beachvolley-fria.

Det känns skönt med ett lite längre break både för benens skull, men även för huvudets. Istället har jag suttit med en islatte eller acai i näven och kollat på när de andra har tränat, vilket känts helt rätt ;-)

Vilan är ju otroligt viktig för att träningen ska ge något och om man inte vilar ordentligt mellan pass, men även tar längre vilopauser (ca 1 av 5 veckor) så får kroppen svårt att återhämta sig och man bryter ner sig mer än man utvecklas. 

Bra exempel på detta är alla de som kommit till mig under detta träningsläger och klagat på smärtor och funktionsnedsättningar. De flesta fnyser åt mig när jag föreslår vila och rehab och tro det eller ej, nästa dag har de fortfarande ont. 

De som enligt mig vilar effektivast är också de som aldrig klagat över att de har ont!

När jag sa att jag ville vila igår så sa Wesley att jag fick en guldstjärna, han har nämligen också kämpat med att övertyga många av spelarna att vilan är viktig (plus att jag varit som en flodhäst på träningarna), det känns ju otroligt skönt att bli uppbackad av coachen ;)

Lycka till med vilan nu, här kommer lite bilder jag tog av de andra när de tränade igår :)

Ha en skön helg!

Smygträning och opålitliga bestar

Innan jag åkte hit hade jag lovat mig själv att aldrig träna mer än två pass på en dag, samt aldrig en söndag. Jag gissade att det skulle hålla ungefär tills Cindy (även kallad the human machine) skulle ankomma vilket stämde bra, detta var dock inte Cindys fel utan Krabbans. Körde träning i spöregn imorse, sedan blev det gym och en egen mottag/pass-träning i eftermiddags.
Kan väl sammanfatta träningen med att jag var väldigt duktig på att passa!

Varför är det så svårt med mottag? Man kan väl kasta över bollen istället så att även vi med dålig bollkontroll kan få vara med och spela?

På väg hem från träning nr 2 blev jag överfallen av en brasiliansk best.
Överallt längs med strandpromenaden springer det lite lösa hundar, och även utanför de flesta lägenhetskomplex står det vakter med stora hundar på kvällar och nätter. Och jag ogillar verkligen inte hundar, det är bara det att..

jag ogillar dem så himla mycket!! (Naturligtvis inte din hund kära bloggläsare, jag älskar såklart Fluffy).

De är helt opålitliga och jag är ganska säker på att de ogillar mig också.
Hursomhelst, besten rusade på mig och det var ju skönt med en sista pulstopp (hjärtflimmer) för dagen.

Hejhej, hoppas du haft en bra träning, hälsar Fluffy

Nu ska jag snart hem till Sandra Olausson och Johan Arvidsson som ska bjuda på köttgröt, som tydligen är en specialité från Ödeshög!

Mmm

BEACHCAMP!

Det kanske känns fuskigt att knappt ha avverkat 1/3 av sitt nuvarande träningsläger och ändå boka ett nytt, men jag har alltid förespråkat inlärning via belöningssystem och försöker ofta fråga mig själv; "har jag verkligen unnat mig själv nog?"
Oftast blir ju svaret tveksamt så då brukar jag slänga in en liten resa till Turkiet eller dylikt.

Beachcamp ingick inte alls i mina ursprungliga planer, men det visade sig att käraste Jenny P (och många övriga sköningar från Umeå) ska dit och detta kombinerat med all-inclusive och ett stört skönt beachcamp-gäng gör ju att man bara måste åka!

Passar lagom in ca 4 dagar efter min hemkomst från Brasil (i slutet av april, då Sverige fortfarande plågas av återkommande snöstormar).

Jag har slagit vad med en av mina kompiar om vem som har fetast sexpack tills beachcamp och den som förlorar kommer få ett saftigt straff.
"Enkelt för dig" tänker ni naturligtvis nu kära läsare, men det är inte vem som helst jag slagit vad med, det är Magnus "stålmannen" Karlsson.
Jaja, extra tagg på gymmet iaf.

Här visar Mange varför man måste gymma 90% biceps för att få till den ultimata plankan.

Antalya i Turkiet är det som gäller detta året, och ett nytt hotell, ny strand! Blir spännande!!
Hoppas vi ses där!!

Apartamento 1504

Ni som följer min blogg har vid det här laget fått en liten insikt om livet i Brasilien, träningen, utflykterna, Fortaleza som stad. Vi som är här har ett litet talspråk; det som sker i Brasilien stannar i Brasilien. Jag vill ändå ge er en liten presentation av apartamento 1504, och människorna som bor här.

Carl är en stört energisk kille. Hans bästa ord är "stört" och han är stört cool. Carl är hungrig jämnt och det tål att nämnas igen att han har mycket energi. Vi funderade först på att göra ett rastschema för Carl, där vi andra tre turas om, men eftersom vi (främst jag och Martin) inte är speciellt energiska så gick idén i stöpet. Ett annat bra alternativ blev att Christoffer Lewin och Carl ger sig ut på små äventyr på eftermiddagarna, då Lewin upplever ett liknande problem i Zungahouse. Slutet gott allting gott :)
För övrigt är Carl en stört bra beachspelare och övriga herreliten bör se upp för Carl om han bestämmer sig för att lira på de svenska beacherna i sommar!


Mia "krabban" Hedgärde och jag går way back. Partners in 2010, och hon och jag debuterade på Swedish Beach Tour tillsammans! Krabban läser till marinbiolog (det är dock inte därav smeknamnet kommer, utan istället Björn Huitfeldt som hittade på detta smeknamn när Maria hade bränt sig lite i solen och förmodligen såg ut som en kräfta, men ja, Björn är ju inte vassaste kniven i lådan).
Maria förgyller våra dagar och kvällar med information om världshavens fiskar. Igår fick vi lära oss om en som kan skjuta ut halsen upp till halva sin egna längd och på så sätt fånga sin mat. Tack Maria!!


Martin som är född på 90-talet är lägenhetens definitivt yngsta invånare, både om man ser till intellekt, mognad och ansvar! Det är dock något som får denna unga man att verka äldre än vad han är, rent kroppsligt.
Martin har inte stretchat sedan tidigt 90-tal och är extremt stel i höfterna. Detta resulterar i smärta vid t ex uppresningar (något jag ofta kom i kontakt med då jag arbetade på ålderdomshem) och även knak och knäpp från höftområdet (och även andra ställen i kroppen)! Tur för junisen att han bor med en sjukgymnast som är erfaren inom området åldersrelaterad höftsmärta så vi kan få bukt med hans nedsatta funktion tills säsongen -13.

Vi får väl se om någon av dem anmäler sig frivilligt att skriva ner några rader om mig, trots att jag har stört bra självinsikt kändes det fel att skriva om sig själv.

Stort tack till mina fina roomies. Ni (vi) är bäst!

Marcios Taiba!

Igår var vi bjudna till beachvolleyspelaren Marcios sommarställe en bit utanför Fortaleza. Väl där blev det surf, grillning och ett litet sånguppträdande =)

Bäst gillade jag nog båtturen vi tog med någon slags flottliknande segelbåt, sjukt kul och så stannade vi och badade i det turkosa vattnet några hundra meter från stranden. Önskar jag kunde tagit med kameran ut men då hade den blivit förstörd.

På kvällen tog vi en tur in till Taiba där det var lite för-karnevalsfestande!
Idag har det mest vart lugnt för min del, är fortfarande inte helt frisk, men håller tummarna för att jag ska kunna träna på bra nästa vecka ändå!

Under veckan kommer mina goda vänner fra Oslo, Janne och Cindy hit. Kommer bli kjempegöy att se deras bleka nunor igen och självklart kommer de bjuda på riktigt bra träningssparring :)

Mia och jag njuter i det varma vattner (jag med "barnsurfbrädan")

Sedan blev det sång för Wesley, Karin och Marcio! En låt om oss själva och vår vistelse här i Brasilien so duktiga Carl skrivit! Om jag känner zungaboysen rätt ligger den ute på fb på nolltid ;-)

Ha en fortsatt skön söndagskväll!

Man kan tro att någon som är utbildad till sjukgymnast och som har hållit på med idrott på hyffsat hög nivå i flera år ska ha tilltro till träning. Ändå är det en liten (stor) del av mig som blir förvånad när jag faktiskt blir bättre på vissa moment efter träning.

När jag kom hit till Fortaleza och inte hade tränat speciellt bra eller mycket under hösten försökte jag intala och förbereda mig själv mentalt på att jag inte skulle kunna hålla så hög nivå på mitt spel, ändå blev jag besviken och rädd när jag gjorde dåligt ifrån mig. Nu pratar jag om enskilda moment i spelet som jag tyckt att jag behärskat bra tidigare men inte längre kunde få till. Jag var rädd att jag aldrig skulle   bli bättre igen (ja jag vet jag är ju helt jävla efterbliven men vafan det är du som sitter och läser min blogg).

Efter drygt 3 veckors träning här är det mycket av det Wesley tipsat om som fungerar lite bättre. Att förändra sin teknik är inte det lättaste då det ofta innebär att man under en period kommer spela sämre innan man fått in de rätta rörelserna. I mitt fall resulterade det ofta i att jag gått tillbaka till min trygghetszon som sedan första gången jag rörde en volleyboll vid 16 års ålder varit kantad av riktigt jävla dålig teknik.

Men att kunna hålla fokus under en drill och under matchsituation är två helt olika saker och jag hoppas bara att lite av tekniken kommer automatiseras så att man kan lägga så lite energi som möjligt på den och istället mest möjliga fokus på att vinna matcher! Det är ju faktiskt därför vi tränar (ni som säger att det är för att det är kul, ni ljuger!!!) =)

Det är såå otroligt värt att förändra sin dåliga teknik. Man blir hemskt frustrerad i början, men det är faktiskt bara att säga till sin partner; hörru, jag kommer faktiskt suga rätt hårt på några träningar framöver, men jag lovar, det kommer bli så mycket bättre sedan!!

Lycka till!!

Kära ni

Som många av er säkert vet så är vissa dagar tyngre än andra. Ibland känns det som att man får jobba dubbelt så hårt för att nå hälften så långt. Idag är det en sådan dag. En sådan dag när tankarna snurrar i huvudet 100 gånger om och analyseras ungefär dubbelt så många. Förstår ni?

Nej det är klart ni inte gör, ni är ju friska människor.

En sådan dag kan det vara skönt att läsa något uppmuntrande och roligt, men jag vet ju exakt vad ni kräver av mig kära läsare; detta är en informativ blogg, man kan nästan säga att den finns till i rent kunskapsgivande syfte (kunskap är ju den enda sanna vägen till lycka enligt Buddha). (Eller är det min pappa)?

Så istället för rolig och uppmuntrande läsning så får ni här lite viktig information om hur man på säkraste sätt ger första hjälpen (sjukgymnaster; detta är basic kunskap som jag utgår från att ni redan har full koll på, ni vet PRICE och så).

Hjärnskakning

När offret vaknar, fråga vilken dag det är, vad statsministern heter och hur många fingrar du håller upp. Håll upp fingrarna bakom ryggen för att inte göra det för lätt. Tala i tungor för att förvirra offret ytterligare. Ja, det finns otaliga sätt att göra någon annans hjärnskakning roligare. Här är ett roligt tips: Innan offret vaknar, släck alla lampor. När offret sedan vaknar, skrik: "Tack gode gud! Vi trodde att du var död eller blivit blind eller nåt!"

Öppna sår

Omslå såret, vad nu det betyder. Försök minska blodflödet genom att dra åt ett bälte runt offrets hals tills han/hon får andningssvårigheter. Hihi, skojar bara. Dra åt bältet precis ovanför såret istället. Sy ihop såret med aluminiumtråd. Ha, lurade dig igen! Mycket smartare än du! Det är ju jag som är experten, vettu.

El-olyckor

Är offret fortfarande uppkopplat mot elkällan? Om så är fallet, stäng av strömmen omedelbart. El kostar en förmögenhet och slösas bort i sådana här fall. Ta pulsen på offret (om du nu kan hitta någon handled eller hals i den förkolnade hög av ben och bubblande kött som en gång var en människa). Tveka inte för länge; kör offret till närmaste akut. Du kan fästa startkablarna i offret om bilen inte startar.

Frakturer

Kontrollera om frakturen resulterat i att benpipor sticker ut genom den blodiga köttmassan. Om så är fallet, meddela då offret att han/hon kommer att dö. Det brukar få dem att hålla sig vakna. Knyt en spjäla vid offrets ben och be honom/henne att gå fram och tillbaka i några minuter för att spjälan ska komma på plats ordentligt. Offret kommer förmodligen falla medvetslöst till marken, vilket kommer att göra ditt jobb enklare. Flytta inte den skadade kroppsdelen, eftersom detta kan resultera i en onormal position. Men om du känner för det kan du ju försöka få ben att peka åt fel håll, handleder att snurra 180 grader. Det är otroligt vilka coola statyer man kan göra av en bruten extremitet. Mycket bättre än trolldeg.

Föremål instuckna i ögat

Skölj offrets ögon med fesljummet vatten. Använd inte tvål, idiot. Erbjud dig att plocka ut föremålet med dina tänder. Detta brukar föranleda offret att påstå att föremålet nu är borta och inte stör offret längre – innan du ens hinner visa tänderna.

Brännskador och skållningsskador

Håll den skadade ytan under rinnande kallt vatten. (Om offrets hela kropp är en enda sprakande massa av flammor kan det vara lite för sent för detta) Om offret spillt het vätska över sina kläder, avlägsna då kläderna omedelbart. Man vet aldrig, åsynen av dig hoppandes omkring utan kläder kan få offret att glömma sina värkande skador. Påminn offret om att så kan det gå om inte haspen är på.

Okej kära vänner, återigen lämnar ni min blogg lite visare än före ni klickade er in! You're welcome, och på återseende!

Idag har jag varit på gymmet för första gången på ett tag. I slutet av förra veckan var jag nämligen lite småsjuk så  jag tog det lugnt från beach och gym.

Tyvärr är det så att jag inte tycker om att gymma speciellt mycket och jag är säker på att jag egentligen kan förbättras väldigt mycket när det kommer till just min gymträning men än så länge har jag helt enkelt inte varit tillräckligt motiverad.

Jag anser att med mycket bolltouch och en bra hållning kommer man långt. Gymhållningen uppfanns för att lura andra folk på gymmet att man egentligen är grymt stark och vältränad. Hållningen innebär att man sträcker på sig ovanligt mycket, har en överdrivet studsig gång, samt drar ihop skulderbladen i omgångar. Detta ska alltså lura andra gymmare att man är stark och grym, och det är detta som jag är ganska bra på. (Ett plus på brassegymmen är bristen på A/C som får en att svettas jävligt mycket och därmed se ut som man kört ganska hårt fastän man egentligen bara promenerat dit och sedan knutit på sig skorna).

Nu var det dock en sak som hände på gymmet som raserade hela denna självbild jag skapat för mig själv (och främst andra).
Idag såg jag en låda i lagom höjd som jag tänkte att jag kunde köra lite hopp på, det var typ första gången för jag har av någon anledning alltid varit lite rädd för hoppträning. Efter 2 set på lådan fick jag en megasvettdroppe  i ögat mitt i ett hopp (ingen A/C som sagt), landade snett och slog i knät. Det visade sig alltså att min rädsla var befogad och tills jag har intresse och energi nog att utveckla min teknik i gymmet så ska jag nöja mig med den goda hållningen.

Den klassiska gymhållningen.

Lycka till på gymmet nu alla biffiga läsare, och glöm inte det viktiga; .

Hej!

I fredags var det full fest i vår lägenhet tillsammans med nästan hela zungagänget. Det dracks en hel del caipirinhas och annan alkoholhaltig dryck, spelades gitarr för fulla muggar, sjöngs allsång, samt kastades mango ned i poolen från vår balkong. (Vi hämtade den senare på natten när vi kom hem från krogen och konstaterade även att alla som badar i poolen hädanefter får ju på köpet en riktigt fräsch mangodoft).

Partysoffan

Carl demonstrerar hur man på effektivaste sätt reser sig upp från golvliggande. 

Igår tog vi oss en riktigt mysig sovmorgon och åkte vid lunch ut till Croco beach som är den andra stranden i Fortaleza förutom Beira Mar som vi tränar på. Väl där beställde vi in varsin fet hamburgertallrik (inte Mia då, hon tog lite vegetarisk sallad) och mangojuice, och så satt vi där och göttade oss ett bra tag och riktigt fördjupade oss i hur jävla bra vi har det. Efter sol och bad tog vi varsin massage i 30 minuter. Kostade 15 reais (strax över 50 kr).

Enda krokodilen på croco beach!

Mia slappar i hängmattan

Lunch!

Idag kanske vi tar oss en båttur ut på sjön, och sedan hoppas jag få med mig mina kombos på lite mixed ikväll när det blivit lite svalare.

Klem!