Hej på er mina kära vänner

Då nalkas slutet på detta fantastiska år. Det är mycket som har hänt och hur ska man någonsin kunna sammanfatta allt? Politiska missöden och total avsaknad av årstider? "Kaos" i södra Sverige vid första snöfallet? "Kaos" i södra Sverige vid tionde snöfallet?

Ja mina vänner, 2015 har sannerligen burit med sig mer än bara brustna nyårslöften.

För att ge detta fenomenala år ett riktigt värdigt avsked tänkte jag även summera upp några av de enligt mig viktigaste nyheterna under året, och givetvis dela detta med er läsare.

Vi börjar denna nyhetsflashback i vårt kära grannland i väster där de sannerligen inte tar lätt på sitt julpynt.

Individens rätt att själv välja sitt pynt är beskriven i den norska grundlagen och kränkningar mot denna straffas med utvisning, något som 14 polacker bittert fick erfara.

Jag uppmanar härmed mina svenska vänner att lämna julpyntet hemma nästa gång ni eventuellt åker på besök till vår nordiska granne.

Men inte heller i Sverige kan man underskatta seriositeten när det gäller julfirande.

Gina Dirawis uppdrag som julvärd har väckt många starka känslor hos Sveriges befolkning.
Stora frågor som "hur kan en muslim leda julfirandet i SVT?" har ekat genom det svenska samhället och många är de sömnlösa nätterna.

Men det är inget som inte Arne Weise kan lösa med ett smart uttalande om varför Gina faktiskt blir en alldeles utmärkt julvärd åt oss.
Hon är nämligen BÅDE TJEJ och SNYGG!

Dessa två egenskaper som EXTREMT sällan syns tillsammans hos en och samma person är alltså allt vi behöver i vår julvärd vilket kan vara bra att veta till kommande jular.

Tack Arne!

Känslan när man läser den sista flashbacken kan faktiskt bara beskrivas som en gigantiskt stor, varm kram!

Tack Nederländerna för omfamningen, tack för att ni tar beslut om de viktiga frågorna i samhället och står upp för varje individs lika värde! (Och tack till DN som sorterar detta under "ekonomi" och inte "en ding-ding värld").

Ni visar sannerligen vilket innovativt land ni är som inte bara värnar om den lilla människans rätt till sex i utbyte mot körlektioner, utan ger oss dessutom en markör i exakt hur viktigt detta är genom att lagstadga beslutet.

Väntar spänt på nästa omfamning! :)

Med dessa nyheter vill jag tacka för året som gått, önska er lycka till med era nyhetslöften och ge er en stor (svensk) kram med ett tack för att ni följer världens viktigaste blogg.

Tacksägelsedagen

Kära dagbok.

Den gångna helgen har det firats Thanksgiving i Amerika. Det är en helg för eftertanke, tacksamhet och kärlek. Amerikanerna är tacksamma för att de har tak över huvudet och mat på bordet. Indianerna är tacksamma över att amerikanerna har tak över huvudet och mat på bordet. Alla (som räknas) är lyckliga!

Amerikanerna har också uppfunnit en annan högtid som så passande firas i samband med Thanksgiving och som även spridit sig hit till Norden, nämligen Black Friday.

Fenomenet började som en dag då butiker håller öppet längre och rear ut passande julklappar, men har redan efter några år spridit sig till att numera vara en helt jävla galen helg där folk dödar (!) varandra över fynd!
För finns det något bättre sätt att visa sin tacksamhet över att man själv har det bra än att köpa billig skit som är tillverkad i en del av världen där arbetskraft utnyttjas grovt och som sedan transporterats över halva jordklotet?

Man kan ju i sitt stilla sinne tycka att en helg där man istället skänker bort lite av sitt överflöd till folk i behov hade varit mer på sin plats! Men så är ju inte jag en uppfinnare av högtider heller.

Om du nu är en av dem som bidrar till den svenska julhandeln som förväntas omsätta ungefär 75 miljarder kronor, kanske det är dags att fundera inte bara över VAD du är tacksam över utan också VARFÖR du har det så bra och HUR du kan bidra till att fler får det lika bra?
För det vore ju fett nice för de som har det sämre ställt.

Saker jag är tacksam över 2015

Att jag är så sjukt snygg
Att min personlighet är så sjukt attraktiv
Att jag har stor självinsikt
Att jag är ödmjuk

Nu får ni ha en riktigt trevlig shoppinghelg!

Kära dagbok

Ja alltså detta med riktad reklam är det ju många som klagar på. Och vafan, inte kan man väl förvänta sig något annat från stora företag som Facebook och Google?

Men när även de små företagen börjar etablera riktad reklam in real life, då börjar jag bli rädd.

Varför möts jag av detta på vägen till jobbet?

Att de har så mycket information om mig är skrämmande. Var har de fått den ifrån? Har de filmat mig? Läst bloggen?

Frågetecknen är många, svaren är få.

Det enda som verkar förnuftigt är att börja träna igen.

#myjourneycounts

#skojjabara

#fatandugly

Hej på er era fula fän!

Det var länge sedan. Anledningen till att jag inte skrivit på länge är att jag tycker att mitt liv har varit extra tråkigt, men eftersom många av er önskar att jag ska börja igen tar jag det som att era liv är ännu tråkigare. Men nog om er! Denna bloggen är ju ägnad helt åt fenomenet Malin Linde och mitt fullständigt fabulösa bloggliv! 

Det jag har tillryggalagt under ”sommaren” är beachsäsong 2015. Tror många av er håller med mig när jag undrar om man någonsin varit såhär blek i oktober? Tur man åkte till Brasilien och fick sig lite sol, annars hade man väl både blivit benskör och tappat håret och allt vad som sker när man inte får se solen! (Källa: Gollum.)

Beachvolleyboll har det likaväl blivit, och en hel del annat också! Eller inte en hel del, men en del. Eller inte en del, men en grej gjorde jag väl ändå? Jag var på dop! Eller vafan det var nog förra året.

Ja, okej, men ni förstår ju hur det kan vara stressigt att hinna med allt när man är ledig.

Man hamnar liksom i pensionärsmode och blir typ:

-Nää, på tisdag har jag redan ett tandläkarbesök kl 8.00 så den dagen är fullkomligt fullbokad! (OBS! Läses med mormorsröst.)

En till sak som har hänt sedan sist är att jag har åldrats. Mycket.

Saker som hänt mig senaste året som bara händer gamla människor:

1. Jag har skaffat jobb
2. Om jag ska beskriva känslan i min kropp så är det den jag tänker mig att en dinosaurie har. Den har först dött ut, sedan legat i sediment 100 miljoner år (obs, faktafel), för att sedan grävas upp och klistras ihop av någon galen vetenskapsman
3. När jag köper jeans är det en storlek större för varje gång
4. Bebisar har helt plötsligt börjat vara söta och ses inte längre som ett generellt straff mot mänskligheten
5. Det är en jättestor grej att gå till frisören. Har inte kommit så långt att ja bokar tid i förväg än, men hittills har Martin och annat löst folk klippt mig, så det är ändå ett stort steg att faktiskt klippa sig hos en utbildad frisör.
6. Jag köpte Marianne sist jag var på Hemköp. Marianne!!
7. När jag har ont någonstans så undrar min pojkvän främst om det beror på ålder.
   

Imorgon: Vad som helst som är roligare än detta inlägget!

Kära bloggläsare

Den senaste tiden har jag ägnat åt arbete, träning (om än tveksam) och vegetarisk kost. Mellan varven har jag lyckats klämma in det som denna blogg i sin grund baseras på, nämligen vetenskaplig forskning. Det finns nämligen ett område som är dåligt utforskat, men som är så otroligt intressant och fascinerande. Och det är folk som kommer försent.

-Va? undrar du så klart nu kära bloggläsare, ty du är naturligtvis inte en av dessa varelser som med lite förståelse för andra, och med (uppenbarligen) även lite förståelse för klockan, titt som tätt lyser med sin frånvaro.

Det jag bestämde mig för att göra var att noga studera en person i min närhet med dessa tendenser. Jag kallar hen för PMOAPT (Person Med Otur Att Passa Tid).

Frågeställning: Vad gör PMOAPT under den tid då jag står klar för att gå? samt: Kan dessa personer VERKLIGEN läsa klockan?

Hypotes: De saknar ordningssinne samt basala matematiska kunskaper.

Tillvägagångssätt: Studie av försöksperson, personlig upplevelse samt analys.

Bakgrundsfakta om studien: Jag och PMOAPT ska ta bussen från Göteborg till vår hemstad Oslo kl 19.15. Bussen in till stationen tar ca 15 min och vi har planerat att handla innan vi går dit. Om man vill ha sittplatser bredvid varandra på bussen bör man infinna sig på stationen ca 30 min innan avgång.

kl 18.00
Jag: Har du packat färdigt allt?
PMOATP: Jadå.
Jag: Men jag ser ju att din dator ligger här i kökssoffan.
PMOATP: Ja.

Kl 18.15
Jag: Ska vi börja gå mot affären då?
PMOATP: Jag måste packa först.
Jag. Ok...

18.20
PMOATP: Var fan är min laddare? (påbörjar letning efter laddare)
Jag: Men vi har ju 2 st i Oslo så vi det gör inget om du lämnar den här.
PMOATP: Fortsätter leta, hittar den inte. (Den var i min väska, men jag ger inte mig själv några minuspoäng för det, för jag visste inte om att den var där, plus.. ja, det är min studie.)

18.30
Vi går mot affären. Halvägs dit...
PMOATP: Vafan.. var fan är min plånbok?
Jag: Hmm jag vet faktiskt inte
PMOATP: *panicking*
Jag: Du kanske ska springa tillbaka och kolla i lägenheten om den är där. Jag kan handla och så ses vi vid bussen?
PMOATP: Löper

18.40
Jag: går in i butiken och är sönderstressad på insidan vilket har resulterat i en mindre stroke. Detta innebär att bara häften av alla svenska delikatesser som skulle inhandlas, inhandlas. Som tur är behåller jag lugnet, allt för att inte studien ska påverkas.
PMOATP: Vet ärligt talat inte vad fan hen håller på med, men det är uppenbarligen det där som de gör när man undrar vad de gör (letar efter plånkan).

18.50
Jag: Sitter på busshållplatsen och ser ett par bussar köra förbi. Tänker ca 3 gånger att; nu tar jag nästa buss så får PMOATP ta sig till Oslo bäst fan hen kan.

18.55
PMOATP kommer springandes (fortfarande utan plånbok). Vi tar bussen och är framme på stationen ca 19.05.

Sammanfattning: Vi hann med bussen och fick sittplatser tillsammans. Dock blev priset en stroke med halvsidesförlamning samt en borttappad plånbok. För att svara på frågeställningen så tror jag att mycket av tiden de använder för att komma försent används till att leta efter saker samt att komma fram till vad de ska ha med sig. Den enkla ramsan "plånbok, nycklar, mobil" verkar inte bita på denna typen av människa. Vad gäller klockan tror jag snarare på brist av matematiska kunskaper (ni vet 5 minuter att gå till bussen +10 att åka buss + 5 att gå från bussen) än på att de faktiskt inte kan klockan. För en annan är ju 5+10+5 (om än en fråga som kräver miniräknare), så ändå matematik på lågstadienivå.

Slutsats: Ja, världen är full av denna typen av människor. det går inte att undvika dem, och det går inte att bli arg på dem (fast det är en lögn och jag blir ofta arg på dem och ibland slår jag dem också).
Enligt mina studier är åkomman kronisk och obotlig. Tyvärr löper närstående stor hälsorisk i form av för tidig död pga dåligt hjärta, tidigt utbrott av demenssjukdom pga för höga kortisolhalter livet igenom samt hög risk för stroke.

Om jag får ge alla er i-tid-kommare ett råd angående detta så är det nog att ge er själva en riktigt omfattande stroke så att ni får neglect på en sida, sedan ser ni till att er PMOATP:are håller sig på den sidan av er resten av livet.

Puss och kram (med hängande mungipa och slapp vänsterarm)