Om hatkommentarer och kjempeledsna norrmäm

Under mina år (ja! :D) som bloggare har jag nu hunnit med att beröra många ämnen. Det har skrivits och skämtats om män, kvinnor och barn. Utlänningar och rasister, djur och natur, idrottare och sjukgymnaster, samt en hel del annat smått och gott. Exempelvis norrmän (men jag menar, komigen, dom är ju överallt och bara beeeeer mig att skämta om dem =) Nej men seriöst, en hel hög av dem blev kjempeledsna för mitt inlägg där jag råkade skriva att de var för lata för att jobba med skitjobb (vilket iofs är sant) så jag ber om ursäkt, ni är inte lata. Och rika. (SKÄMT).

Det som är härligt med just mina bloggläsare, det är att alla förstår att det är just på skoj. Trots detta så händer det faktiskt att man får en och annan sur kommentar (ja vet, jag får hat-kommentarer!! Halfway to B-kändis, baby!) av folk som antingen fått sin humor bortopererad vid födseln, eller, ve och fasa, har en annan slags humor än mig. (Hehe.)

De personerna har jag ödmjukt bett dra åt helvete samt gett dem rådet att börja läsa andra, mindre provocerande bloggar, exempel på detta är Ernst Kirchsteigers mysblogg.

Men ni andra. Ni fattar väl? Ja, ni förstår. Fina bloggläsare <3

Anyways. Nu ligger jag här i min lilla norska lya och ser tillbaka på året som gått. Jag invigde året i Brasiliens Fortaleza för att sedan flytta tillbaka till Sverige och Göteborg, vidare till Karlskrona och sedan till slut, återigen avsluta året här i Oslo.

Guaraná och acai... damn good.

Mot 2014 och nya äventyr!

Gott nytt år på er! (Och ge fan i att ta illa upp av min blogg!)

Krisen

Ett av mina tidigaste minnen är från när jag var 6 år och lekte på lekplatsen i Malmö nära där vi bodde. På något sätt hade jag fått reda på/räknat ut att om 2 år skulle jag vara 8. Jag minns fortfarande känslan av hur oerhört långt in i framtiden jag tyckte det var att bli 8 år.

Nu har jag (kanske) som bekant fyllt 25 och krisen är ett faktum.
Kära bloggläsare, nu är jag på väg utför. Piken är uppnådd, de härliga tiderna över, nu är det bara att börja vänta in the sweet release.

Fast egentligen är det väl en hel massa grejer man ska hinna med innan the sweet release. Gifta sig, skaffa hus, barn och bli pensionär.

Men trots min numera respektabla ålder är det mycket av detta jag inte förstår mig på. Barn till exempel. Vad är de? Vad gör de? Och framförallt, vad tänker de?
Hur vet man om de är glada eller ledsna? De skriker ju oavsett! Jag förstår ju att de som vanliga människor behöver äta, sov och bajsa, men hur vet man när de ska göra vad?

Och pensionen kan jag väl nästan glömma. Hittills har jag jobbat ca 11 månader sedan min examen för 2 år sedan, och kanske 1/3 av den tiden i Sverige. Nä, man får helt enkelt bli självförsörjande som pensionär. Får väl bli vegetarian då för det kanske blir svårt att jaga med gråstarr och nyopererad höft tänker jag. Eller skaffa katt. De äter ju sällan upp sina byten, och skulle de inte fånga något, ja, då kan man ju alltid äta upp katten.

Ja, jag förstår att ni tycker att detta bara är rent svammel, men det är så det här bloggen kommer utveckla sig nu när jag börjar bli till åren. Minnet är inte som förr. Den vitsiga atmosfären i bloggen kommer bytas ut mot deppiga tankar och prat om att elpriset börjar bli på tok för högt.

Det kanske är lika bra ändå med tanke på att jag börjar få hat-kommentarer av folk som inte förstår ironi! Det är sorgligt men samtidigt mycket MYCKET roligt! =)

Jag hoppas snart på mer bloggenergi och nu är det bara 6 arbetspass kvar till juleferieeeeeee!

Kram
/Panchisen

Jag har ont

Kära bloggläsare.

Jag har någonting fruktansvärt att berätta. Den senaste tiden har jag varit ganska begränsad i min beachvolleyträning. Detta beror på att jag har fått sjukt ont i min högra axel. Denna har gett mig besvär tidigare, men då blivit bättre av rehabilitering. Nu känns det som om det är 1000 gånger värre.

Jag har förstått av diverse bloggar att det är någon fantastiskt tillfredsställande med att skriva att man har just ont. Tidigare har jag inte förstått poängen med att tala om för alla att man har ont och är begränsad i sitt utövande, men då en så stor majoritet väljer att göra det så tänker jag att det måste ju vara bra till något.

Men det är inte nog där. Jag hävdar nämligen att jag har dubbelt, nej trippelt, så ont som alla ni andra!
Om ni tänker er den värsta smärtan ni någonsin upplevt, så är min smärta i axeln lite värre. Eller mycket faktiskt.

Om du spelar volleyboll och får ont någonstans och vill säga aj, tänk dig då att jag vill skrika AAAAJ jättehögt, så ont har jag.
Jag utgår från att ingen av er kan sätta sig in i min smärta, men jag kan inte förklara den på ett bättre sätt, jag är ledsen.

Nu ligger allt fokus på rehabilitering så att axeljäveln är good to go i februari och att ni slipper utsättas för sådana här fruktansvärda inlägg i framtiden.

Såhär högt (eller lite högre) vill jag säga AJ!

P.S. Det är synd om mig.

Resan är bokad!

 Kära dagbok

Det är mycket som har hänt sedan jag skrev här sist. Jag har hunnit jobba 56893 pass till exempel. Jag ber om ursäkt för att jag är dålig på att uppdatera, men det är bara för att det inte har hänt något roligt i mitt liv de senaste veckorna.

Igår hände dock en extremt rolig grej, vi bokade flygbiljetter till Florida!!
Vi (jag, Martin, Carl och Herrman) kommer åka den 3 februari och kommer tillbaka den 2 maj. Kommer bli så sjukt grymt, och det är detta jag tänker på varje gång jag känner mig sliten, eller när väckarklockan ringer 5.50 på morgonen..

Vi har bestämt oss för att åka till St. Petersburg som ligger i västra Florida, ungefär 4 h från Miami.
Där bor Raquel Ferreira, en god vän och fantastisk beachvolleybollspelare, som har hjälpt oss att ordna inför denna resa, ska bli så kul att träffa henne igen!

Hit ska vi! Ligger i närheten av Clearwater beach där beachtravels anordnar träningsläger.

Vi kommer träna med Raquels brasilianska coach 5 pass i veckan + fyspass. Om det är någon som är intresserad av att komma ner till Florida under en kortare period i vår så är det bara att höra av sig så kan vi ordna en deal med tränare, och säkert hjälpa till med boende o dyl.

Jag hoppas att jag ska bo i närheten av denna plats =)

St. Pete beach!

Ska bli gött o få spänna musklerna igen, samt att träna uteeeeee! =)

Jag hoppas vi ses!!

Svenskar i Oslo

Kära dagbok

Det är många som frågar och är nyfikna på hur jag har det här i Oslo, vad jag gör och hur jag går tillväga. Jag var ju här förra året och jobbade som sjukgymnast och vårdbiträde, och detta året har det endast blivit som vårdbiträde, då jag inte hade samma tur och hittade ett kort vikariat som sjukgymnast.

Det går alldeles utmärkt att jobba som vårdbiträde och jag tjänar bra mycket mer än en svensk sjukgymnast tjänar i ingångslön. För tillfället tjänar jag 185 nok/h med 40% tillägg på kvällar och helger + söndagstillägg och jag som är en flexibel jenta passar ju gärna på att jobba helg.

Dock blir det ju lätt slitsamt att arbeta så mycket som jag gör, och speciellt inom ett så pass fysiskt och psykiskt krävande yrke. Jag försöker ändå få ihop ca 45 h i veckan, vilket oftast innebär 6 dagars jobb då de norska arbetsveckorna endast är 37,5 h långa.

Hur som helst, media har i det senaste uppmärksammat oss svenskar i Oslo och vi får både ris och ros. Förra året jag var här var det bara glada miner och komplimanger och vi svenskar var fruktansvärt eftertraktade. Denna höst har jag dock börjat märka ett sinande tålamod och intresse för oss svenskar. Media påstår att vi knuffar ut de unga norrmännen från arbetsmarknaden, och det är ju till viss del sant, men jag menar. Hallå! Alla har väl lika chans att söka/skaffa jobb?

Vi svenskar kan ju faktiskt inte stå till svars för att de unga norrmännen är så fruktansvärt dåliga/oflexibla/ointresserade av att jobba att arbetsgivare hellre anställer oss?

Ni kanske borde åka över till Sverige i några månader och lära er lite arbetsmoral? Få se hur det är att inte alltid bli matad med silversked och känna hur det känns att leva i ett riktigt U-land?
Jävla mongon. (Snälla, låt mig fortfarande jobba hos er.)

Hur som helst, mitt mål är att spara mellan 50-60 tusen på de knappa 4 månaderna jag är här, detta såklart för att finansiera nya äventyr under början av 2014!

Mer om det senare!

Kära ni, om ni ska klaga över att vi kommer och tar era jobb, får ni först och främst
sluta vara så fruktansvärt dåliga på att jobba att man med största enkelhet snor det där
bananskalningsjobbet mitt framför näsan på er.

Kramar Malin

Kära dagbok

Börjar du också känna höstångesten komma krypandes? Påverkas du av att dagarna blir kortare, regnet blötare och baksmällorna längre? Har du som jag alltid trott att sann lycka och ett värdigt liv endast är förunnat bloggare, mediaprofiler och amerikaner?

Det trodde jag som sagt också under en lång tid (varför tror ni egentligen jag startade en jävla blogg?) men nu har jag glädjen att presentera för er kära (kvinnliga) läsare, att så är inte fallet! Till och med du är värd ett (någorlunda) lyckligt och meningsfullt liv (killar, jag ber om ursäkt, ni är tyvärr bortom räddning om ni inte startar en blogg).

Det har nämligen bevisats i vetenskapliga studier exakt vad som krävs för att en kvinna ska känna äkta lycka.

Recept på kvinnlig lycka:
1. Shopping (lyxiga kassar inkluderat)
2. Take-away kaffe
3. Bakelser
4. Fina kläder som är "style very"

Men ni känner ju mig kära läsare, det är inte alltid hissen går ända upp. Alla hästarna finns inte i hagen. Staketet är helt men grinden står öppen. Och på grund av denna minst sagt svårdiagnosticerade åkomma, är det trots den fina vägledningen inte alltid så lätt för mig att finna lyckan.

Därför kunde jag inte stå emot att köpa denna tröja som illustrerar exakt vad kvinnor blir lyckliga av.

Med citat som "Happiness", "Style very" och"She is as happy as can be" är det svårt att missa budskapet.

Detta innebär alltså att vi alla borde kunna känna äkta glädje!
Lycka till med er lycka nu kära ni, och glöm för Guds skull inte att bra självkänsla kommer utifrån.

Puss puss!

Vilken gymtyp är du?

Nu har jag äntligen kommit igång med gymmandet. Blev en lite längre paus än vad som var meningen, så istället för "total återhämtning" blev det "total nedbrytning".. Ja, ja, det är bara att börja om från början.

Men just detta med att kroppen blivit totalt nedbruten resulterade tyvärr i en skada i höftböjaren sist jag tränade. Kan fortfarande inte göra utfall på grund av den jäveln. Men får nog skylla mig själv, jag ska alltid tro att jag kan ta lika mycket som när jag gymmat 1000 gånger i rad! Hatar när det händer.

Tror du också att du är stark? -Var försiktig! Oddsen för att du är det är inte höga!
Känner du dig smidig och vältränad? -Stretcha inte! Förmodligen är du faktiskt inte alls smidig eller vältränad, och du kan lätt sträcka dig!
Känns det som att du är yngre än någonsin? -..... Du är gammal! (Ville faktiskt inte säga något, men tänkte på det sist vi sågs.. Du ser rätt sliten ut.) (Sorry!)

Ja ja, men om du nu ändå kommer envisas med att gå till gymmet trots den höga skaderisken, då kan jag tipsa om en rolig lek som påminner om billeken där man "samlar" på bilar i olika färger.
Här är de olika typerna av gymfolk du kan samla på.

1. Byggaren
Kännetecken: ALDRIG T-shirt.
Rörelsemönster: Arbetar sällan med vikter i hela rörelsebanan då belastningen oftast är för hög.
Läte: Stånkar och stönar så att man vid tillfällen undrar om man råkat entra en porrfilmsinspelning.
Favoritövning: Någonting med biceps.

2. Bruden
Kännetecken: Hårspray och foundation.
Rörelsemönster: Har tydligen de genetiska förutsättningarna att bli monsterbiffar, därför är de tvungna att jobba med rehabprototypen (låg belastning och många reps) då de vill få långa och slanka muskler. Annars blir de helt enkelt FÖR vältränade! Och det vore ju ohyggligt.
Läte: Blåser tuggummibubblor mellan seten, möjligtvis även sms-signaler.
Favoritövning: Någonting med skivstång. (Haha! Skojja bara! GIVETVIS något i maskin.)

3. Tonårskillarna
Kännetecken: Fjun och BMI <18. Gymmar alltid i grupp.
Rörelemönster: Håller sig för det mesta till discogym.
Läte: Diskuterar läxor eller datorspel, samt jämför varandras resultat.
Favoritövning: Bänkpress.

4. Pensionären
Kännetecken: Handduk som de sitter på och torkar maskinerna med.
Rörelsemönster: Har definitivt fått träningsschema av sjukgymnast. Alltid samma basic-övningar för rygg/axlar/nack-smärtor.
Läte: Inte så många, men hälsar ofta eller ler uppmuntrande. (Om du heter Malin Linde vill de gärna starta längre diskussioner med dig.)
Favoritövning: Dra upp axlarna mot öronen med vikter i händerna.

6. Elitidrottaren
Kännetecken: Gymmar av någon outgrundlig anledning alltid i fotbollsstrumpor, uppdragna eller nedhasade.
Rörelsemönster: Invecklad rörelseträning blandat med grenspecifika övningar som ingen annan än idrottaren förstår sig på vad de är bra till.
Läte: Svåridentifierad med hjälp av läte.
Favoritövning: Någonting med fri vikt kombinerat med exempelvis pilates- eller bosuboll.

7. Sjukgymnasten/PT:n
Kännetecken: Stirrar på andra när de tränar (kan vid tillfälle sucka och skaka på huvudet i samband).
Rörelsemönster: Ser fjäderlätt och spänstig ut på samma gång som personen i fråga är mycket muskulär och vältränad.
Läte: Instruerar sitt sällskap.
Favoritövning: Frivändning eller annan komplex och multifunktionell övning.

Detta utgör alltså ca 90% av besökarna på gym och beroende på vilken tid på dagen du gymmar, får du se fler eller färre av de olika typerna. Försök samla på dig 1 av varje!

P.S. Hur vet duvor vad de ska äta av det som ligger på marken? 95% av "smulorna" måste ju vara damm eller sten, och hur ska de veta som har ögonen vända ut åt sidorna sådär? D.S.

8 orsaker till att mitt nya hem är "the one"

Då man lätt tröttnar på att se sin sambos/kombos trötta ansikte vid frukosten

finns här ett härligt naturnära alternativ!

Man hamnar väldigt sällan i en akut hushålls- eller toalettpappersnöd!

Det är lätt att hålla rent (sin bil).

På kvällstid har man alltid tillgång till en stol som är ergonomiskt anpassad!
(Efter någon annan.)

Vid regniga dagar finns tillgång till inomhusaktivitet!

Man behöver sällan stå och leta efter favvo-jeansen på morgonen.

Utsikt (ut).

När man känner sig lite gråtmild och börjar längta efter familjen kan man alltid

tända farmor-lampan och minnas gamla goda tider =)

Yes. Nu när man hittat den perfekta lyan är det bara ett perfekt jobb som fattas så är mitt liv helt perfekt!

Vi ses!

Hej mina små snuttepluttar

Idag hade jag egentligen tänkt skriva ett jätteroligt inlägg om hur man uppnår äkta lycka, men min manager säger att jag inte kan skriva två oseriösa inlägg i rad, så nu måste jag skriva om mitt liv.

Done and done. Det som har hänt i mitt liv senaste tiden är godis och tv i ohälsosamma mängder. Jag har även vunnit en challenger tillsammans med Krabban och varit utomlands utan anknytning till beachvolley för första gången på 8 år! Wierd.

Det som ska hända i framtiden är att jag ska flytta till Oslo på söndag och börja jobba på måndag. Ska köra en vecka på mitt gamla jobb medan jag letar nytt. Det känns inte roligt att börja jobba (har redan jobbat 6 veckor detta året) men som ni förstår kan man inte överleva hur länge som helst på sitt utseende, även om man är omänskligt söt.

Denna hösten kommer jag bo en bit söder om Oslo, ungefär 5 minuter från beachvolleyhallen och 15 min från Oslo sentralstasjon. Jag ska dela lägenhet med en trummis så jag räknar med att det kommer bli ett stort utbyte av erfarenheter!

Undrar vad det kommer bli för jobb... Jag passar så otroligt bra på nästan alla positioner och det finns så sjukt mycket olika jobb, så jag vet knappt om jag ska söka som elektriker, bananskalare eller kanske rent av som kung.

Annars verkar de ju onekligen behöva en ny statsminister så får kanske bli det istället. Men kung känns mer chill om ni förstår vad jag menar.

Vi hörs snart med ett mer oseriöst inlägg!

Saker att göra när man kommit till Oslo:

- Börja jobba

-Börja träna

-Spara pengar

Kul!

The hunger games

Som Facebook har påpekat för mig dagligen nu i snart ett år, så har jag problem med vikten.
Med välriktad reklam som "Öppna fettkonto nu!" och "Gå ner ett kilo om dagen resten av livet" försöker de få mig att följa med i deras galna kamp för ett fettfritt samhälle.

Men jag kände faktiskt inte för att endast förändra mina vanor, utan ville gärna ha lite extra spänning i vardagen. Jag bestämde mig därför för att hoppa på något av de viktminskningsprogram med lite mindre sunt förnuft, lite mindre vetenskaplig back-up, samt lite mer risk för allvarliga hälsosamma konsekvenser.

Jag beslöt mig för att kombinera två av de just nu populäraste dieterna.
5:2 dieten kombinerat med LCHF blir därmed den mycket roligare och mer riskfyllda livsstilen där man äter "som vanligt" 5 dagar i veckan, samt endast fett i 2 dagar.

Tack Facebook för att du uppmärksammar mig på att jag inte duger som jag är!

Jag menar, om man nu kan, varför inte dra med alla i sin omgivning i sina desperata försök till den perfekta kroppen? För vem vill inte få sitt blodprov taget av en sköterska som inte ätit de senaste 24 timmarna? Eller kanske få sin medicin justerad av läkaren vars blodsockerkurva är lägre än mina gymnasiebetyg? 

Om du som jag tvekar, kan du ju alltid ta en taxi hem och hoppas att chauffören inte hoppat över de 6 senaste målen mat.

För när man tänker efter, vad har egentligen ett rationellt tänkande med viktnedgång att göra?

Varför lita på att man går ner i vikt av att få i sig mindre kalorier än man gör av med, när man kan spexa till det och riskera allt från sina kolesterolvärden till sina blodfetter, samt blint lita på lovord om att man förlänger livet med både 5 och 10 år?

För det känns ju extremt rimligt att en sådan tendens kan bevisas för en diet som använts och forskats på i ca 2 år.

Lycka till med bantningen nu allihopa och glöm för Guds skull inte att det är utsidan som räknas!

Kram Malin

Svenskdissektion

Nu har det varit tyst på bloggen ett tag och det är för att det har varit kaos med mig.
Ännu en oväntad säsong är till ända, med allt från sista- till pallplatser, block- och försvarsspel samt resor över hela vårt vackra land.

Ytterligare en anledning till att det varit lite dåligt med uppdateringar här på bloggen är att jag vet att ni kräver mycket av mig. Jag vet att ni vill läsa intressanta, aktuella samt välformulerade inlägg och inte en massa skit om vad jag har gjort idag. Och det är minsann inte så lätt att haspla ur sig när man knappt vet var man ska bo nästa vecka.

Men apropå att skriva blogginlägg så är det ju faktiskt inte bara innehållet som ska kännas roligt och givande att läsa. Det finns ju även en sak som de flesta tycker är ganska tråkigt och resten rent obegripligt. Jag talar såklart om grammatiken.

Okunskapen om det egna språket syns som tydligast i bloggar, då det ofta är "outbildade" personer som textar. I allt från modebloggar vars författare försörjer sig på sitt skrivande, till de enskilda sport- hobby- och matbloggarna förekommer stav- och grammatikfel som får en svensknörd att i vissa stunder tappa allt fokus från det egentliga budskapet i texten.

Funderar du ibland på hur fundera stavas? Undrar du varför folk undrar vad du menar?

Här kommer en lista över de vanligaste (och mest irriterande) grammatikfelen.

1. Sär skrivningar
Trots att den svenska grammatiken är upplagt så att även en idiot ska kunna undvika denna fruktansvärda förnedring av vårt vackra språk, är det många som trillar i särskrivningsfällan. Såg ni vad jag gjorde där? Jag skrev ihop 3 ord!
Närhelst du funderar på om du ska särskriva två ord, (eller ännu värre, flera!) gör det inte! På svenska särskriver man mycket sällan ord, till skillnad från i det engelska språket. Engelskans dinner table blir på svenska ett ord; matbord. Genom att särskriva kan man till och med ändra ords betydelse; skumtomte blir exempelvis skum tomte, eller en brunhårig sjuksköterska blir det mindre smickrande brun hårig sjuk sköterska.
Så sluta genast att misshandla mitt språk!

2. De och dem
Jag diskuterade häromveckan folks okunskap kring användningen av de och dem med fantastiska svenskaläraren Frida Haugaard. Är det verkligen så svårt att höra vilket av orden som ska användas? Om man tycker det så tipsade Frida om användning av engelskans they och them. "De gick.." blir "They went.." För jag hoppas verkligen inte att du skulle skriva "Them went.."? Lätt va?
Och för er som fortfarande inte hör skillnaden; såhär låter det i våra huvuden när vi läser era texter:

"Tycker dig inte att det är drygt att läsa när mig har bytt orden? Dig kanske inte bryr du, men mig tycker att det blir störande för läsningen. Det kanske inte spelar någon roll för du, men för jag spelar det roll. Oss är många som stör sig på ni som inte kan skilja på nominativ och objekt. Kan inte er visa lite hänsyn?"

3. Meningsuppbyggnad, punkt och komma.
Långa meningar kan bli lite svåra att överblicka eftersom det blir så många budskap i en mening och därför råder jag dig att dela upp en lång mening i betydligt färre, gärna indelad i olika stycken som blir lättare att läsa om man även sätter ut en hel del punkter och kommatecken på logiska ställen där det behövs separering, till exempel efter tio ord in i första stycket skulle det kunna vara en punkt då får du betydligt mer "andrum" att läsa stycket och kan göra pauser bäst du vill, men vi får inte heller glömma att det är dåligt att, trots att jag gör det här och nu så att jag nästan får dig att glömma vad jag skriver om, dela upp meningarna i långa bisatser.
För det blir så svårläst då.

Nej, kära bloggläsare, det är sannerligen inte lätt att formulera sig underhållande, intressant och lättläst, samtidigt som man håller en hög grammatisk standard.

Så tills ni blir lite bättre på det kanske det är bäst att ni håller er till min blogg ändå.

Tchau Tchau!

Avslutningshelg i Halmstad!

Denna helg är det tourfinal i Halmstad. Detta stopp är det sista på den svenska touren och självklart ligger det lite extra prestige i denna tävling!

Superkul att få vara med och kämpa i sanden mitt på Stora Torg i Halmstad! (Mestadels) bra väder, härlig publik och mycket slit i sanden!
Stort grattis till vinnarna Björn & Björn, samt Hiske & Johanna! =)

Även stort tack till Grand Hotel Best Western som hjälpte oss med boende under helgen, riktigt lyxigt!!

Extra lyx o få spendera helgen på hotell :)

Halmstad levererade publik!

Vi ses igen nästa år!

Vendels matrum - när du vill veta köttets ursprung.

Ni vet när man sitter hemma en helt vanlig vardagskväll och funderar på vad man ska hitta på?
Man tänker att man är lite småhungrig men man är också väldigt sugen på att se på nakna rumpor samtidigt som man äter? Och man liksom tänker att vilken omöjlig kombination (med tanke på att det i Sverige är olagligt att visa sig naken på offentlig plats och att man då rubriceras som blottare)!

But fear no more, mat- och rumpälskare! Nu har nämligen en liten mysgubbe vid namn

Anders Vendel öppnat en helt och hållet konstnärlig och inte alls opassande restaurang nära dig!

Man kan dessutom från restaurangen se in i köket så att man kan 

känna sig helt säker på att de håller en god hygienisk standard. Tryggt!

För er med onormala intressen vid inmundigande av mat har det även i 

Karlskrona öppnats en krog full av flottiga saker och äckliga bilder! 

Du hittar den på slemmigtochopassande.se

Kära godhjärtade bloggläsare. Ni tycker naturligtvis att jag är hård mot stackars godtrogna Anders som endast ville locka kunder till sin restaurang och helt enkelt råkat missa att det är soppa och revbensspjäll de serverar, och inte skinkstek.

Och givetvis har ni rätt. Anders Vendel har faktiskt mött kritiken om sina sexistiska bilder på ett högst respektingivande sätt. Med eftertänksamhet, ånger och framförallt kloka ord.

"Jag blir ledsen över reaktionerna. Det var aldrig min mening att stöta mig med någon. Sedan känner jag att jag högaktar kvinnor och jämställdhet och därför blev jag förvånad när jag fick höra det här."

Analys av uttalandet: 

Anders blir ledsen över våra reaktioner på hans uttalade sexism. Anders menade inte att förolämpa hälften av jordens befolkning genom att göra reklam för mat med hjälp av deras bakdelar, samt andra hälften av jordens befolkning genom att utgå ifrån att de ville se bakdelar när de äter.

Anders känner att han högaktar kvinnor. Anders känner att han högaktar jämställdhet. (Notera att man ej behöver utöva tidigare nämnda livsstil för att högakta den.)

Anders blev förvånad över att folk reagerade när han marknadsförde en restaurang med hjälp av tjejer i stringtrosor, då detta var något han ej kunnat förutse.

Så högst värderade kvinnliga läsare: nästa gång du drar ner byxorna för att bli smiskad med en purjolök av Anders Vendel, kan du trösta dig med att han högaktar både dig och jämställdhet! (?)

SM etapp 1

Kära bloggläsare! Idag kommer det komma ett litet volleybollinlägg om hur det gick på SM etapp 1 som spelades i helgen, så ni som skiter fullständigt i det, ni kan sluta läsa nu!

SM gick som bekant i Falkenberg och började helt i SVBF’s stil, med kaos. Tekniskt möte kl 9.00 lördag morgon med lottning av grupperna. Tyvärr hade de glömt bort hur man lottade åttondelarna så alla lottades mot alla. Det var trevligt =)

Hiske och jag var rankade som 4 i tävlingen och fick en tuff grupp. 2:a lag var Fanny/Vickan från Umeå, 3:orna Jenny Lindqvist/Matilda Aguilar från Stockholm samt 4:e laget Sara Cavretti/Angelica Sörensson från Örebro. Sara och Angelica var det enda laget i damturneringen som tog sig till åttondelsfinal från att ha varit fyror i gruppen, och spelade där en riktig rysare mot Åsa/Carro Alderblad, där de tyvärr drog det kortaste strået.

Vi var supertaggade och redo för bra matcher. Det var nog kvällsmatchen på lördagen mot Fanny och Vickan som blev den mest välspelade. Jag slet allt jag kunde i försvar och hade upp en hel del, trots att de båda Umeåtjejerna får till bra vinklar tack vare sin längd. Hiske blockade som en vägg, som vanligt! Efter att ha tappat övertag 19-16 till 20-20 tog vi hem första set med 22-20!! Andra set blev lite stabilare, vinst med 21-17.

Även övriga gruppmatcher vanns med 2-0, precis som åttondelen mot Kajsa Flodberg/Sophie Bjellerup, MBC.

VI ÄR I SM-SLUTSPEL!!!

Jag har åkt tillbaka till världens ände, Karlskrona, för att jobba min sista vecka som sjukgymnast här, samt träffa släkt och vänner för sista gången på ett tag. Efter slutspelet i Malmö blir det återigen Göteborg för ett tag framöver och sedan tänker jag flytta någonstans, jag har inte bestämt vart. Kanske någonstans där medeltemperaturen är 25 grader, eller medelinkomsten 40.000, vi får se.

Umeå var överallt under SM och har totalt 9 spelare i slutspelet!!!

Kom och se på slutspelet i Malmö 9-11 augusti eller streama matcherna live på volleykanalen!

Det ska delas ut medaljer..

..och några av er vet säkert att jag ska spela SM med Hiske Van Duinen a.k.a blocket från Nederländerna!

Hur som helst, att jag ska spela med en av Sveriges största blockare innebär ju även att jag kommer axla rollen som försvarsspelare! Och det är här jag har en fråga.
Vad gör man?

Tidigare i min karriär som blockare har jag ju sprungit, hoppat och blundat. Går denna metod att tillämpa i försvar? Det är just den sista biten där som kanske mest har lett till att jag inte riktigt har koll på vad försvaret egentligen gör. Står man stilla? Springer man? För vilket av det man än väljer så känns det oftast som att man borde gjort det andra.

Anledningen till min grandiosa solglasögonbränna
är att jag inte vill offentliggöra att jag blundar i block.

Min oförmåga att se på andra sidan när jag anfaller kanske också har bidragit till denna okunnighet om försvarsråttan. Var står den? Vad gör den? Och hur orkar den?
Men jag tänker att något kan man alltid hitta på.

Saker att göra bakom Hiskes block:

1. Ta en kaffe

2. Vara hurtig och köra lite aerobics!

3. Sätta sig ned och läsa en bra bok.

Lycka till nu allihopa! (Med att komma förbi vårt dubbelblock.)

Kära dagbok

Det var nu ett tag sedan jag skrev sist.

Har allt verkligen varit frid och fröjd i Malins liv? tänker ni säkert nu kära läsare. Har allt gått precis Malins väg? Har hon ett överflöd av kärlek, glädje och pengar i sitt liv? Finns det inte längre någon anledning för henne att uppdatera sin blogg?

Svaret är naturligtvis nej. Om möjligt så har det hänt extra mycket som jag gärna vill dela med er mina läsare, mina allt och enda anledningar till att jag orkar fortsätta i denna leda som är mitt liv! (Oj, jag blev visst lite väl dramatisk.) (Jag har jobbat heltid i 4 veckor nu förstår ni.) En av sakerna jag funderat på vill jag gärna dela med mig av idag.

För om du som jag, är en bra människa, så reflekterar säkert du också ibland över hur din livsstil och valen du gör påverkar miljön. Går det verkligen att kombinera en beachvolleybollkarriär med miljötänk? Går det överhuvudtaget att kombinera någon slags livsstil alls med miljötänk?? 

Svaret är nej. Nej det går inte. Inte någonting alls som inte är att cykla i regn och motvind, sortera äckliga sopor eller skänka sina sista slantar, går att kombinera med miljövänlighet.

Låt mig fördjupa mig ytterligare i min poäng; om du har två alternativ, då är det alltid, ALLTID det du helst inte vill välja, som är det miljövänliga.

Men räds icke, kära läsare, ty jag har sett ljuset!

Jag stod på Max Hamburgerbar och skulle beställa den  där extra flottiga menyn de har. After Challenger +meny tror jag den heter. Då ser jag plötsligt att Max klimatkompenserar! Hur fiffigt är inte det? Jag som konsument kan alltså rädda miljön samtidigt som jag moffar i mig hamburgare efter hamburgare.

För varje såld hamburgare så planterar de ett träd någonstans där det behövs mer skugga tror jag det innebar. Snabbtänkt som jag är räknar jag ut att mitt lilla äventyr i Brasilien skulle kosta ungefär 334.689 hamburgare med +meny. 
Jag var ju egentligen bara ute efter ett litet snacks på vägen och bestämde mig därför för att ta det vid ett senare tillfälle, men innerst inne känner jag nog ändå att det kommer bli svårt att komma upp i de där 334.689 burgarna. Finns det inget bättre sätt månne?

Det känns nästan lite snopet att den sanna vägen till frälsning visade sig vara hamburgerkedjorna som jag tidigare visat mig så kritisk mot. Här i en insändare i expressen, självklart under fingrerat namn.

Bor du någonstans där det aldrig blåser eller regnar?
Vet du en sopstation som inte är alls äcklig, eller har du massvis med pengar som du vill skänka i mitt namn?

Hör av dig till malin.linde@live.se!

Kära dagbok

I veckan som gått har jag sökt lite olika jobb i Norge. Sist jag var där jobbade jag ju deltid som vårdbiträde. Det var första gången jag jobbat som vårdbiträde, väldigt lärorikt. Dock kom jag ofta i kontakt med fördomar mot detta yrke, och folk som rentav klankade ner på en och fällde kommentarer som; "usch tänk att stå och torka bajs en hel dag!" Vårdbiträden gör så sjukt mycket mer än att torka bajs och de är en grupp människor man verkligen borde se upp till och om inte annat vara EXTREMT tacksamma mot!! Här är 4 yrken jag aldrig skulle utöva!

Det är inte lätt när det är lätt!

 Kung: Tänk dig att din enda egentliga arbetsuppgiften var att representera Sverige. Jag menar, visst är det skönt med ett soft jobb, men har vi inte alla hamnat i den där fällan när man haft lite för lite att göra på jobbet? Plötsligt känns minsta lilla arbetsuppgift som ett oöverstigligt berg, och vips! Så har man råkat gå på strippklubb med ett gäng kriminella på arbetstid. Hatar när det händer!

Självklart föds vi bloggare vackra, men även solen har sina
fläckar!

Bloggare: Som bloggare har du inte bara pressen på dig att se snygg ut, skriva smarta saker och i övrigt ha ett fantastiskt och perfekt liv; du måste även utsätta andra för den otroliga grymheten av att läsa om det varje dag. Lägg sedan till att fotografera dig själv ur 12 olika vinklar varje dag, så har du världens värsta jobb!

Prostituerad: Med min extremt utpräglade dygnsrytm blir vilket jobb som helst med nattskift svårt att utföra. Att utöver det utsätta sig för stressen av att jobba på ackord känns inte aktuellt. Att alla du kommer i kontakt med dessutom på direkten förvandlas till kriminella gör ju yrket rent av farligt.

Ricardo har stämt Brasilianska
staten för sina omfattande
sandtoe-skador.'

Professionell beachvolleybollspelare: Tyvärr innebär ju ordet professionell inte samma sak som i övriga sporter; man tjänar alltså inga pengar. Tänk dig att du har ett företag som på något konstigt sätt ständigt befinner sig i konkurs, du har en endast EN kollega och även när ni blivit osams så måste du passa bra! Dessutom löper du varje arbetsdag extremt hög risk för svåra skador såsom sand i ögonen och sandtoe.






Var försiktiga därute i arbetslivet nu mina små!! (För kom ihåg: vi ska orka till 75!)

Livskvalitét

Om någon mer person klagar på att jag är bitter så kommer jag bara att blogga sådan här skit resten av livet!!!!

OBS!! Kan finnas spår av bitterhet.

Jahapp då har vi efter tveksamma insatser i föregående tourtävlingar blivit utputtade till en reservplats inför tourdeltävlingen i Helsingborg. Tråkigt tråkigt.
Visade sig att ett Holländsk lag fått WC och därmed var vi ute. Det är ju såklart vädigt roligt att utländska lag visar intresse för vår tour, särskilt i år, då man faktiskt inte vinner några pengar. Dock tycker jag det är tråkigt att förbundet bestämt att man inte får challengerkvala samma helg som man spelar Tour!

Istället verkar det bli challengertävling i KARLSKRONA denna helg!! Herre min Gud och skapare, jag har inte tävlat i K-na sedan.. 2008 tror jag. Det är sjukt, men tyvärr finns det inte tillräckligt många hemmaspelare för att kunna få ihop tävlingar. Kommer en del bra lag denna helg dock så Jenny och jag ser fram emot bra matchning ändå! Vi får göra vår egna lilla tour här på Långö!

Saker att fixa inför "Karlskrona beach tour"

• 0 reseersättning
• 0 boende
• 0 prispengar
• Sen uppdatering av startfältet för att ytterligare försvåra boende- och resesituation
• Orimliga klädregler

Done!

Välkomna =)

Vad media lärt mig

Jag är för ful

 Jag är för fet

Jag är för smal

Jag bör skönhetsoperera mig

 Jag ligger för lite

Jag blir sjuk, slö och tjock för att jag andas fel

Jag är för hårig

Jag har fel färg på mitt hår

Jag får inte min kille att komma snabbt nog

Tur man trivs med att vara en fet, ful, hårig och otillfredsställande jävel.