Svenskdissektion

Nu har det varit tyst på bloggen ett tag och det är för att det har varit kaos med mig.
Ännu en oväntad säsong är till ända, med allt från sista- till pallplatser, block- och försvarsspel samt resor över hela vårt vackra land.

Ytterligare en anledning till att det varit lite dåligt med uppdateringar här på bloggen är att jag vet att ni kräver mycket av mig. Jag vet att ni vill läsa intressanta, aktuella samt välformulerade inlägg och inte en massa skit om vad jag har gjort idag. Och det är minsann inte så lätt att haspla ur sig när man knappt vet var man ska bo nästa vecka.

Men apropå att skriva blogginlägg så är det ju faktiskt inte bara innehållet som ska kännas roligt och givande att läsa. Det finns ju även en sak som de flesta tycker är ganska tråkigt och resten rent obegripligt. Jag talar såklart om grammatiken.

Okunskapen om det egna språket syns som tydligast i bloggar, då det ofta är "outbildade" personer som textar. I allt från modebloggar vars författare försörjer sig på sitt skrivande, till de enskilda sport- hobby- och matbloggarna förekommer stav- och grammatikfel som får en svensknörd att i vissa stunder tappa allt fokus från det egentliga budskapet i texten.

Funderar du ibland på hur fundera stavas? Undrar du varför folk undrar vad du menar?

Här kommer en lista över de vanligaste (och mest irriterande) grammatikfelen.

1. Sär skrivningar
Trots att den svenska grammatiken är upplagt så att även en idiot ska kunna undvika denna fruktansvärda förnedring av vårt vackra språk, är det många som trillar i särskrivningsfällan. Såg ni vad jag gjorde där? Jag skrev ihop 3 ord!
Närhelst du funderar på om du ska särskriva två ord, (eller ännu värre, flera!) gör det inte! På svenska särskriver man mycket sällan ord, till skillnad från i det engelska språket. Engelskans dinner table blir på svenska ett ord; matbord. Genom att särskriva kan man till och med ändra ords betydelse; skumtomte blir exempelvis skum tomte, eller en brunhårig sjuksköterska blir det mindre smickrande brun hårig sjuk sköterska.
Så sluta genast att misshandla mitt språk!

2. De och dem
Jag diskuterade häromveckan folks okunskap kring användningen av de och dem med fantastiska svenskaläraren Frida Haugaard. Är det verkligen så svårt att höra vilket av orden som ska användas? Om man tycker det så tipsade Frida om användning av engelskans they och them. "De gick.." blir "They went.." För jag hoppas verkligen inte att du skulle skriva "Them went.."? Lätt va?
Och för er som fortfarande inte hör skillnaden; såhär låter det i våra huvuden när vi läser era texter:

"Tycker dig inte att det är drygt att läsa när mig har bytt orden? Dig kanske inte bryr du, men mig tycker att det blir störande för läsningen. Det kanske inte spelar någon roll för du, men för jag spelar det roll. Oss är många som stör sig på ni som inte kan skilja på nominativ och objekt. Kan inte er visa lite hänsyn?"

3. Meningsuppbyggnad, punkt och komma.
Långa meningar kan bli lite svåra att överblicka eftersom det blir så många budskap i en mening och därför råder jag dig att dela upp en lång mening i betydligt färre, gärna indelad i olika stycken som blir lättare att läsa om man även sätter ut en hel del punkter och kommatecken på logiska ställen där det behövs separering, till exempel efter tio ord in i första stycket skulle det kunna vara en punkt då får du betydligt mer "andrum" att läsa stycket och kan göra pauser bäst du vill, men vi får inte heller glömma att det är dåligt att, trots att jag gör det här och nu så att jag nästan får dig att glömma vad jag skriver om, dela upp meningarna i långa bisatser.
För det blir så svårläst då.

Nej, kära bloggläsare, det är sannerligen inte lätt att formulera sig underhållande, intressant och lättläst, samtidigt som man håller en hög grammatisk standard.

Så tills ni blir lite bättre på det kanske det är bäst att ni håller er till min blogg ändå.

Tchau Tchau!