9 sep. 2013

The hunger games

Som Facebook har påpekat för mig dagligen nu i snart ett år, så har jag problem med vikten.
Med välriktad reklam som "Öppna fettkonto nu!" och "Gå ner ett kilo om dagen resten av livet" försöker de få mig att följa med i deras galna kamp för ett fettfritt samhälle.

Men jag kände faktiskt inte för att endast förändra mina vanor, utan ville gärna ha lite extra spänning i vardagen. Jag bestämde mig därför för att hoppa på något av de viktminskningsprogram med lite mindre sunt förnuft, lite mindre vetenskaplig back-up, samt lite mer risk för allvarliga hälsosamma konsekvenser.

Jag beslöt mig för att kombinera två av de just nu populäraste dieterna.
5:2 dieten kombinerat med LCHF blir därmed den mycket roligare och mer riskfyllda livsstilen där man äter "som vanligt" 5 dagar i veckan, samt endast fett i 2 dagar.

Tack Facebook för att du uppmärksammar mig på att jag inte duger som jag är!

Jag menar, om man nu kan, varför inte dra med alla i sin omgivning i sina desperata försök till den perfekta kroppen? För vem vill inte få sitt blodprov taget av en sköterska som inte ätit de senaste 24 timmarna? Eller kanske få sin medicin justerad av läkaren vars blodsockerkurva är lägre än mina gymnasiebetyg? 
Om du som jag tvekar, kan du ju alltid ta en taxi hem och hoppas att chauffören inte hoppat över de 6 senaste målen mat.


För när man tänker efter, vad har egentligen ett rationellt tänkande med viktnedgång att göra?
Varför lita på att man går ner i vikt av att få i sig mindre kalorier än man gör av med, när man kan spexa till det och riskera allt från sina kolesterolvärden till sina blodfetter, samt blint lita på lovord om att man förlänger livet med både 5 och 10 år?

För det känns ju extremt rimligt att en sådan tendens kan bevisas för en diet som använts och forskats på i ca 2 år.

Lycka till med bantningen nu allihopa och glöm för Guds skull inte att det är utsidan som räknas!

Kram Malin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar