Hej på er

Det är som vanligt ett tag sedan vi hördes och för ovanlighetens skull så finns det faktiskt en orsak till det.
Ni vet när man vill gå och lägga sig i två månader? Så har jag känt hela detta året.
Funderingarna kring varför jag har känt mig så har varit många, men som med allt annat i mitt liv så tar logiken över till slut. Jag har blivit gammal. Det är så här det känns att nå den mycket respektabla åldern 27. Jag tog naturligtvis min gammelhet på stort allvar och försökte tillfredsställa den på alla sätt och vis.

Men när jag pratade med mina jämngamla kamrater kom det fram att jag nog var lite ovanligt trött ändå. Kanske mer som en 97-åring än som en 27-åring.

Efter två besök hos läkaren (och en hel massa gnäll om hur fruktansvärt dåligt vården fungerar i Sverige, och vart fan används våra skattepengar till, och en insikt om att jag inte betalar skatt i Sverige och verkligen borde hålla käften) får jag svaret att mitt järnvärde ligger på tok för lågt.
Och ni vet vad man brukar säga; med facit i hand har även Malin Linde rätt.

Jag insåg att tecknen på att min kropp inte mådde bra hade varit många. Otroligt många. But the brain wants what the brain wants om man säger så. Den vill ju iallafall sällan erkänna att den är sjuk.

Lite såhär har diskussionerna mellan hjärna och kropp gått:

Kroppen: Jag är deppig..
Hjärnan: Vi äter choklad!
Kroppen: Nu är jag fet och deppig
Hjärnan: wtf

Hjärnan: Nu går vi och tränar!
Kroppen: Det kan du fetglömma.
Hjärnan: Meh! Sluta slöa vafan
Kroppen: Om du går till gymmet kommer du ångra dig
Kroppen: Får andnöd av de två trapporna upp till gymmet
Kroppen: Benen börjar skaka av knäböj med 60 kg

Kroppen: Ser ut som Gollums crackmissbrukande albinokusin som är född och uppvuxen på Grönland
Hjärnan: Ah, det är såhär folk ser ut som bor i Sverige året om!

Går och shoppar julklappar på Storo senter i Oslo. Går förbi ett café som heter Lille Persille som har en dikt om en persilja på väggen
Kroppen: Börjar storgrina över dikten
Hjärnan: Vad i hela helvetet..!?
Kroppen: *hulkar* det.. är.. så... synd.. om.... PERSILJAN!!
Hjärnan: Allså vafan är det med dig, glöm den jävla persiljan nu!
Kroppen: MEEEEN.... PE..EEEE...ERSILJAN!!!
Hjärnan: Skit i julkapparna då

Hjärnan: Nu går vi till jobbet!
Kroppen: Gå du.
Hjärnan: Du måste följa med!
Kroppen: Somnar på lunchrasten
Kroppen: Somnar på bussen hem så att en annan passagerare väcker mig på ändhållplatsen.

Hjärnan: Köper våfflor för välgörenhet av två tioåringar utanför Rimi
Kroppen: Börjar storgrina
Pojkarna: Var det inte goda våfflor?
Hjärnan: Asgoda tack så mycket!
Kroppen: Slänger växeln på pojkarna och springer gråtandes därifrån

Kroppen: Jag är skitsömnig och mår illa på morgnarna nu
Hjärnan: Du skulle bara våga...
Kroppen: Du kanske är gravid! :D
Hjärnan: Asshole

Ja, men nog om mina monologer nu. Summa summarum så vet jag ju faktiskt vad som felar mig nu, vilket är otroligt skönt! Jag fick järntabletter utskrivna, men googlade ändå efter järnrik mat och kom över den här listan på matkalkyl.se

1. Grisblod rå
2. Nötblod rå
3. Blodbröd paltbröd
4. Blodbröd fullkorn hårt
5. Blodpudding blodkorv fett 13% stekt
6. Blodpudding blodkorv fett 14%
7. Grislever rå
8. Blodpudding blodkorv fett 19%
9. Blodpudding blodkorv fett 8% stekt
10. Renkött torkat

And so it goes on. Men eftersom jag äter kött väldigt sällan nuförtiden så tänkte jag be er kött- och blodfantaster om lite råd.
När ni käkar rå grislever, hur förpackar ni det? Allså om man typ ska ta med det som matlåda på jobbet, värmer ni det i micron eller slicar ni liksom upp det på ett litet blodbröd kanske?

Och hur gör ni med det råa blodet? Kan man typ mixa ihop en fräsch smoothie med lite chiafrön och toppa det med en kvist citronmeliss?

Ja hur som helst, TIPS MOTTAGES TACKSAMT!

Simma lugnt nu mina kära läsare, och lyssna på era kroppar när de jävlas med er!

Hej på er mina kära vänner

Då nalkas slutet på detta fantastiska år. Det är mycket som har hänt och hur ska man någonsin kunna sammanfatta allt? Politiska missöden och total avsaknad av årstider? "Kaos" i södra Sverige vid första snöfallet? "Kaos" i södra Sverige vid tionde snöfallet?

Ja mina vänner, 2015 har sannerligen burit med sig mer än bara brustna nyårslöften.

För att ge detta fenomenala år ett riktigt värdigt avsked tänkte jag även summera upp några av de enligt mig viktigaste nyheterna under året, och givetvis dela detta med er läsare.

Vi börjar denna nyhetsflashback i vårt kära grannland i väster där de sannerligen inte tar lätt på sitt julpynt.

Individens rätt att själv välja sitt pynt är beskriven i den norska grundlagen och kränkningar mot denna straffas med utvisning, något som 14 polacker bittert fick erfara.

Jag uppmanar härmed mina svenska vänner att lämna julpyntet hemma nästa gång ni eventuellt åker på besök till vår nordiska granne.

Men inte heller i Sverige kan man underskatta seriositeten när det gäller julfirande.

Gina Dirawis uppdrag som julvärd har väckt många starka känslor hos Sveriges befolkning.
Stora frågor som "hur kan en muslim leda julfirandet i SVT?" har ekat genom det svenska samhället och många är de sömnlösa nätterna.

Men det är inget som inte Arne Weise kan lösa med ett smart uttalande om varför Gina faktiskt blir en alldeles utmärkt julvärd åt oss.
Hon är nämligen BÅDE TJEJ och SNYGG!

Dessa två egenskaper som EXTREMT sällan syns tillsammans hos en och samma person är alltså allt vi behöver i vår julvärd vilket kan vara bra att veta till kommande jular.

Tack Arne!

Känslan när man läser den sista flashbacken kan faktiskt bara beskrivas som en gigantiskt stor, varm kram!

Tack Nederländerna för omfamningen, tack för att ni tar beslut om de viktiga frågorna i samhället och står upp för varje individs lika värde! (Och tack till DN som sorterar detta under "ekonomi" och inte "en ding-ding värld").

Ni visar sannerligen vilket innovativt land ni är som inte bara värnar om den lilla människans rätt till sex i utbyte mot körlektioner, utan ger oss dessutom en markör i exakt hur viktigt detta är genom att lagstadga beslutet.

Väntar spänt på nästa omfamning! :)

Med dessa nyheter vill jag tacka för året som gått, önska er lycka till med era nyhetslöften och ge er en stor (svensk) kram med ett tack för att ni följer världens viktigaste blogg.

Tacksägelsedagen

Kära dagbok.

Den gångna helgen har det firats Thanksgiving i Amerika. Det är en helg för eftertanke, tacksamhet och kärlek. Amerikanerna är tacksamma för att de har tak över huvudet och mat på bordet. Indianerna är tacksamma över att amerikanerna har tak över huvudet och mat på bordet. Alla (som räknas) är lyckliga!

Amerikanerna har också uppfunnit en annan högtid som så passande firas i samband med Thanksgiving och som även spridit sig hit till Norden, nämligen Black Friday.

Fenomenet började som en dag då butiker håller öppet längre och rear ut passande julklappar, men har redan efter några år spridit sig till att numera vara en helt jävla galen helg där folk dödar (!) varandra över fynd!
För finns det något bättre sätt att visa sin tacksamhet över att man själv har det bra än att köpa billig skit som är tillverkad i en del av världen där arbetskraft utnyttjas grovt och som sedan transporterats över halva jordklotet?

Man kan ju i sitt stilla sinne tycka att en helg där man istället skänker bort lite av sitt överflöd till folk i behov hade varit mer på sin plats! Men så är ju inte jag en uppfinnare av högtider heller.

Om du nu är en av dem som bidrar till den svenska julhandeln som förväntas omsätta ungefär 75 miljarder kronor, kanske det är dags att fundera inte bara över VAD du är tacksam över utan också VARFÖR du har det så bra och HUR du kan bidra till att fler får det lika bra?
För det vore ju fett nice för de som har det sämre ställt.

Saker jag är tacksam över 2015

Att jag är så sjukt snygg
Att min personlighet är så sjukt attraktiv
Att jag har stor självinsikt
Att jag är ödmjuk

Nu får ni ha en riktigt trevlig shoppinghelg!

Kära dagbok

Ja alltså detta med riktad reklam är det ju många som klagar på. Och vafan, inte kan man väl förvänta sig något annat från stora företag som Facebook och Google?

Men när även de små företagen börjar etablera riktad reklam in real life, då börjar jag bli rädd.

Varför möts jag av detta på vägen till jobbet?

Att de har så mycket information om mig är skrämmande. Var har de fått den ifrån? Har de filmat mig? Läst bloggen?

Frågetecknen är många, svaren är få.

Det enda som verkar förnuftigt är att börja träna igen.

#myjourneycounts

#skojjabara

#fatandugly

Hej på er era fula fän!

Det var länge sedan. Anledningen till att jag inte skrivit på länge är att jag tycker att mitt liv har varit extra tråkigt, men eftersom många av er önskar att jag ska börja igen tar jag det som att era liv är ännu tråkigare. Men nog om er! Denna bloggen är ju ägnad helt åt fenomenet Malin Linde och mitt fullständigt fabulösa bloggliv! 

Det jag har tillryggalagt under ”sommaren” är beachsäsong 2015. Tror många av er håller med mig när jag undrar om man någonsin varit såhär blek i oktober? Tur man åkte till Brasilien och fick sig lite sol, annars hade man väl både blivit benskör och tappat håret och allt vad som sker när man inte får se solen! (Källa: Gollum.)

Beachvolleyboll har det likaväl blivit, och en hel del annat också! Eller inte en hel del, men en del. Eller inte en del, men en grej gjorde jag väl ändå? Jag var på dop! Eller vafan det var nog förra året.

Ja, okej, men ni förstår ju hur det kan vara stressigt att hinna med allt när man är ledig.

Man hamnar liksom i pensionärsmode och blir typ:

-Nää, på tisdag har jag redan ett tandläkarbesök kl 8.00 så den dagen är fullkomligt fullbokad! (OBS! Läses med mormorsröst.)

En till sak som har hänt sedan sist är att jag har åldrats. Mycket.

Saker som hänt mig senaste året som bara händer gamla människor:

1. Jag har skaffat jobb
2. Om jag ska beskriva känslan i min kropp så är det den jag tänker mig att en dinosaurie har. Den har först dött ut, sedan legat i sediment 100 miljoner år (obs, faktafel), för att sedan grävas upp och klistras ihop av någon galen vetenskapsman
3. När jag köper jeans är det en storlek större för varje gång
4. Bebisar har helt plötsligt börjat vara söta och ses inte längre som ett generellt straff mot mänskligheten
5. Det är en jättestor grej att gå till frisören. Har inte kommit så långt att ja bokar tid i förväg än, men hittills har Martin och annat löst folk klippt mig, så det är ändå ett stort steg att faktiskt klippa sig hos en utbildad frisör.
6. Jag köpte Marianne sist jag var på Hemköp. Marianne!!
7. När jag har ont någonstans så undrar min pojkvän främst om det beror på ålder.
   

Imorgon: Vad som helst som är roligare än detta inlägget!

Kära bloggläsare

Den senaste tiden har jag ägnat åt arbete, träning (om än tveksam) och vegetarisk kost. Mellan varven har jag lyckats klämma in det som denna blogg i sin grund baseras på, nämligen vetenskaplig forskning. Det finns nämligen ett område som är dåligt utforskat, men som är så otroligt intressant och fascinerande. Och det är folk som kommer försent.

-Va? undrar du så klart nu kära bloggläsare, ty du är naturligtvis inte en av dessa varelser som med lite förståelse för andra, och med (uppenbarligen) även lite förståelse för klockan, titt som tätt lyser med sin frånvaro.

Det jag bestämde mig för att göra var att noga studera en person i min närhet med dessa tendenser. Jag kallar hen för PMOAPT (Person Med Otur Att Passa Tid).

Frågeställning: Vad gör PMOAPT under den tid då jag står klar för att gå? samt: Kan dessa personer VERKLIGEN läsa klockan?

Hypotes: De saknar ordningssinne samt basala matematiska kunskaper.

Tillvägagångssätt: Studie av försöksperson, personlig upplevelse samt analys.

Bakgrundsfakta om studien: Jag och PMOAPT ska ta bussen från Göteborg till vår hemstad Oslo kl 19.15. Bussen in till stationen tar ca 15 min och vi har planerat att handla innan vi går dit. Om man vill ha sittplatser bredvid varandra på bussen bör man infinna sig på stationen ca 30 min innan avgång.

kl 18.00
Jag: Har du packat färdigt allt?
PMOATP: Jadå.
Jag: Men jag ser ju att din dator ligger här i kökssoffan.
PMOATP: Ja.

Kl 18.15
Jag: Ska vi börja gå mot affären då?
PMOATP: Jag måste packa först.
Jag. Ok...

18.20
PMOATP: Var fan är min laddare? (påbörjar letning efter laddare)
Jag: Men vi har ju 2 st i Oslo så vi det gör inget om du lämnar den här.
PMOATP: Fortsätter leta, hittar den inte. (Den var i min väska, men jag ger inte mig själv några minuspoäng för det, för jag visste inte om att den var där, plus.. ja, det är min studie.)

18.30
Vi går mot affären. Halvägs dit...
PMOATP: Vafan.. var fan är min plånbok?
Jag: Hmm jag vet faktiskt inte
PMOATP: *panicking*
Jag: Du kanske ska springa tillbaka och kolla i lägenheten om den är där. Jag kan handla och så ses vi vid bussen?
PMOATP: Löper

18.40
Jag: går in i butiken och är sönderstressad på insidan vilket har resulterat i en mindre stroke. Detta innebär att bara häften av alla svenska delikatesser som skulle inhandlas, inhandlas. Som tur är behåller jag lugnet, allt för att inte studien ska påverkas.
PMOATP: Vet ärligt talat inte vad fan hen håller på med, men det är uppenbarligen det där som de gör när man undrar vad de gör (letar efter plånkan).

18.50
Jag: Sitter på busshållplatsen och ser ett par bussar köra förbi. Tänker ca 3 gånger att; nu tar jag nästa buss så får PMOATP ta sig till Oslo bäst fan hen kan.

18.55
PMOATP kommer springandes (fortfarande utan plånbok). Vi tar bussen och är framme på stationen ca 19.05.

Sammanfattning: Vi hann med bussen och fick sittplatser tillsammans. Dock blev priset en stroke med halvsidesförlamning samt en borttappad plånbok. För att svara på frågeställningen så tror jag att mycket av tiden de använder för att komma försent används till att leta efter saker samt att komma fram till vad de ska ha med sig. Den enkla ramsan "plånbok, nycklar, mobil" verkar inte bita på denna typen av människa. Vad gäller klockan tror jag snarare på brist av matematiska kunskaper (ni vet 5 minuter att gå till bussen +10 att åka buss + 5 att gå från bussen) än på att de faktiskt inte kan klockan. För en annan är ju 5+10+5 (om än en fråga som kräver miniräknare), så ändå matematik på lågstadienivå.

Slutsats: Ja, världen är full av denna typen av människor. det går inte att undvika dem, och det går inte att bli arg på dem (fast det är en lögn och jag blir ofta arg på dem och ibland slår jag dem också).
Enligt mina studier är åkomman kronisk och obotlig. Tyvärr löper närstående stor hälsorisk i form av för tidig död pga dåligt hjärta, tidigt utbrott av demenssjukdom pga för höga kortisolhalter livet igenom samt hög risk för stroke.

Om jag får ge alla er i-tid-kommare ett råd angående detta så är det nog att ge er själva en riktigt omfattande stroke så att ni får neglect på en sida, sedan ser ni till att er PMOATP:are håller sig på den sidan av er resten av livet.

Puss och kram (med hängande mungipa och slapp vänsterarm)

And god bless America

Tänker du också passa på att fira födseln av en 2000 år gammal man med att slänga upp en griljerad grisröv på middagsbordet?

Var snäll och kom ihåg att du är en av få förunnade varelser på denna jord som har ett val.
Använd det väl and may karma be with you!

Önskar er alla en vit och fin jul :)

Julstämning

Det är många som i dagarna upplever en väldig stress över julen, men denna stress är en helt främmande känsla för mig. Det ska städas, handlas, firas lucia och pyntas, men är det så stressigt då? Jag bestämde mig för att försöka leva mig in i denna stressiga vardag för en stund.

Före

Efter

Ja, allså, det satt en såndär liten clips kring sladden för att den inte skulle trassla så mycket, och om jag ska vara ärlig så undrade jag för en stund om jag någonsin skulle få upp ljusstaken i fönstret. Men stress.. nej så långt går jag nog inte.

God jul på er!

En helt vanlig dag

Livet i Oslo går vidare. Det gäller ju att under några få månader spara så mycket pengar som möjligt, och därför tänkte jag pröva på en ny metod som enligt många ger (alltför) stor avkastning, nämligen tiggeri.

Min dag som tiggare  Skrivet av Malin Linde

Det första jag gjorde var att stiga upp och gå till jobbet. Det är vetenskapligt bevisat att alla tiggare har fast anställning vid sidan av sitt tiggeri. Hur kan de annars ha råd med sådana dyrbarheter som mobiltelefoner och varma filtar?

Så när jag kom hem från jobbet tänkte jag att jag skulle gå och sätta mig vid ett fint hörn som jag kollat ut tidigare. Det är precis mellan två olika byggnader så jag tänkte att om det blåser eller regnar/snöar så kan jag ha tur och vara skyddad från åtminstone ett håll. Jag tog med mig en medelfin filt för jag vill inte att folk ska tro att jag är för rik för att tigga.

Innan jag satte mig ner så kom jag på att jag läst i tidningen att man måste gå med i en liga innan man börjar tigga. Att tiggare ger alla ihoptiggda pengar till en "kung".

Jag letade genast upp en kung. Jag fick betala fyrahundratusen euro för platsen jag hade tänkt sitta på (detta motsvarar ca fyrtio tusen miljarder svenska kronor).

Jag satte mig ned och tog fram min nya iPhone. Jag hade en 5:a innan, men jag tänkte att jag lika gärna kunde köpa den nyaste innan jag satte igång, annars kanske man blir mobbad av de andra tiggarna.
Asså jag vet att jag kan va lite matriell ibland, men man vill ju lixom inte hamna utanför "gänget" och som ny är det alltid skönt o smälta in direkt..

Och det som också var nice med telefonen var att varje gång någon skänkte en slant så tog jag kort på dem och snapchattade till de andra tiggarna.

"Lurade av Mr X 27.50 idag.. SUCKAAA!!" Där försvann hans fredagsmys!

Efter att jag hade suttit i ca 4 timmar hade jag fått ihop till en halv kaffe på 7 eleven (let's face it, vi är i Norge) men kassören var snäll och fyllde upp den till 3/4.
Jag gick och lämnade den till kungen och sedan gick jag faktiskt hem! Man vill ju inte missa Paradise Hotel.

Med detta korta inlägg vill jag tacka på förhand för alla eventuella bidrag till Sveriges och Norges tiggare, och om du fortfarande tror innerst inne att tiggeriet är organiserad brottslighet så ska du få ett tips. Köp dem en kaffe, eller en lunch (de sitter nästan alltid utanför butiker). Ge dem en filt eller en varm jacka. Ge dem dina pantflaskor.

För om du är riktigt ärlig, vems fredagsmys tror du hänger på 27.50?

Kramar och medmänskliga vibrationer till er alla
Malin

Hej.

Du som röstade på SD igår. Du är inte rasist. Jag fattar.
Men jag vill berätta en sak för dig. Jag bor för tillfället i Oslo. Det är tredje hösten jag bor här, jag trivs bra. Jag trivs fantastiskt bra faktiskt. Jag bor här med min pojkvän i ett mysigt och fint område, och nästan varje gång jag går utanför dörren så slås jag av vilken härlig och vacker stad Oslo är.
Jag har slitit med det. I Sverige alltså. Ja, att hitta en stad som jag trivs i, som har allt.

Men det är med blandade känslor jag älskar Oslo. Du förstår, det ligger ju inte i Sverige. Sverige, mitt land. Där jag är född och uppvuxen. Där jag har min familj, ja, hela min släkt. Där jag har alla mina barndomsvänner. Det är landet där alla talar mitt språk, där jag hittar allt jag behöver och där jag förstår samhällssystemet.

Sverige och Norge är fantastiskt lika. Det bor ca 140.000 svenskar i Norge och det är egentligen inte alls mycket som skiljer länderna åt. Ändå har jag svårt att svälja känslan av att Norge inte är mitt land. Kan du förstå känslan av att bo i någon annans land? Och inte ens av fri vilja, utan för att du måste?
Har du varit utomlands någon gång? Kanske varit med om att man inte ens kan fråga om vägen eftersom man inte talar språket?
Tänk dig att du skulle vara förföljd i Sverige på grund av dina politiska åsikter. Kanske blivit våldtagen och torterad. Tänk dig att du skulle vara rädd att dina barn skulle bli mördade. Att du behövde fly till Irak. Eller kanske Sydsudan? INTE FÖR ATT DU VILLE! Utan för att du var tvungen. Du skulle behöva lära dig ett nytt språk, och utan tvekan nya kulturella koder. Kanske försörja dig på ett jobb långt under din utbildning.

Men du är inte rasist. Jag fattar.
Det är inte så att du vill skicka ut alla invandrare. Kanske inte ens stoppa dem som ännu inte kommit? Du är bara så förbannat rädd om vår välfärd.
Kanske känns det konstigt att en familj som inte pratar svenska har flyttat in i din trappuppgång?
Eller kanske gick det där jobbet som du sökte till någon som inte ens har svenskt efternamn. Men låt mig fråga dig en sak. Säger inte det mer om dina personliga egenskaper och färdigheter än vad det gör om arbetsgivaren och den som fick jobbet?

Och denna välfärd som du är så rädd om. Är det din egen? Är det din personliga välfärd? Har du jobbat ett helt liv och betalat skatt? För om alla jobb du söker går till någon annan.. då kanske det är så att du inte alls bidrar till Sveriges välfärd?
Nej, välfärden är något som tidigare generationer byggt upp. Det är bland annat min farmor som jobbade som sjuksköterska. Och min morfar som var journalist. Och jag tror att de hade varit förbannat stolta om jag, och min generation, ville dela med oss av detta. Om vi ville använda vår välfärd till att hjälpa människor i behov!

För hur mycket vi än blundar för dem, så kommer de alltid att finnas därute. Hur mycket vi än gömmer oss bakom vår välfärd så kommer de alltid att drunkna i Medelhavet. Och du kan säkert använda välfärden till att köpa jättemånga öronproppar, du kommer ändå höra bomberna som faller över Gazas befolkning.

Men det är ju inte detta du vill, du är inte rasist. Vi fattar. Det är inte det att du personligen vill att lokalbefolkningen i D R Kongo ska bli slaktade i sitt eget land, det går bara inte att hjälpa alla! Rätt! Det går tyvärr inte att hjälpa alla. Men det går att hjälpa många.

Och varför i helvete ska då Sverige ta emot så många flyktingar när ingen annan gör det? Hur kan det vara så att en svensk stad som Södertälje tar emot fler flyktingar än hela USA? Är det rättvist? Hur kan Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Norge och Danmark stänga sina gränser? Och bara lämpa över allt ansvar på oss?

Jag känner igen din frustration, din oro. Jag såg den på bussen i förrgår. En pojke som för sitt liv inte kunde förstå varför han skulle behöva städa sitt rum när han kom hem, medan hans lillasyster skulle slippa. Han skrek och grät, han var så arg! Men hans pappa tog det med ro.
Han visste nog att detta var en helt normal reaktion för ett barn i 8-årsåldern.
Visst är det tur att man i Sverige får rösträtt först vid 18 års ålder, så att sådana resonemang enkelt kan undvikas?

För jag, och många med mig, ser det som ett privilegie, inte en börda, att få visa världen att det går. Att det går att behålla sin välfärd och att samtidigt visa medmänsklighet!

Och fram tills igår var jag så stolt över Sverige. Mitt land! Mitt land som skulle visa att det visst gick.
Men sedan hände något. Där jag kände stolthet kände du rädsla. Och där jag kämpade för öppenhet så kämpade du emot.


Du hävdar kanske fortfarande att du inte är rasist. Jag fattar.
Men DU har sett till att ett rasistiskt parti har blivit tredje störst i vårt riksdagsval.
Och jag hoppas att du är jävligt medveten om det.

Kära dagbok

Vanligtvis försöker jag bara skriva inlägg här när mitt liv är fantastiskt. Vi bloggare blottar oss ogärna i utsatta situationer eller livskriser. Hur som helst. Inte för att jag befinner mig i någon slags kris (men apropå det, fick ni också ont i kroppen efter att ni fyllt 25? Alltså typ ÖVERALLT? What´s up with that!?) men livet ser onödigt kaotiskt ut.

Det gör alltid mitt liv runt denna tid. Varför finns september? Är den månaden bra till något? Det är ju inte sommar längre. Och definitivt inte vinter. Det är bara en sjukt tråkig månad utan högtider eller pengar på kontot.

Om några dagar ska vi åka och spela tourfinalen i Halmstad! Jag är väldigt glad att jag ska få spela, hoppade ju över sista stoppet i Jönköping av oklar anledning.

Tillbaka till beachen igen!

Efter Halmstad ska Martin och jag åka till Härjedalen med min pappa i en vecka! Sjukt nice. Dock ska vi lämna vår lägenhet före dess vilket resulterar i no home för oss när vi sedan återkommer till Götlaborg..
Så.. Om någon vill bjuda över oss på en verkligt låång middag (typ över några dagar) och bor i Göteborg (eller Oslo..) så tackar vi ja utan eftertanke!




Många frågar oss hur våra planer för det framtida livet ser ut, och trots att vi ogärna planerar det framtida livet så finns det en del tankar.
Oslo står högt i topp eftersom vi anser det omöjligt att finansiera träningsläger (med tillhörande lediga sommarmånader) på en svensk lön. Och eftersom det dels känns orimligt att jobba arslet av sig i Sverige för att kunna åka på träningsläger och sedan behöva JOBBA under hela säsongen, och vi dels trivs väldigt bra (med lönen) i Oslo så var valet enkelt.

Said and done. Arbets- och bostadssök i Oslo pågår och på grund av krånglande axel blir det nog inte så mycket "beach" (eller vad ni nu kallar det när ni tränar beachvolley inomhus) under hösten vilket innebär att jag kommer ha tid att blogga på heltid :)

Det verkar vara fler än vi som vill leta sig utomlands för träning nästa år och det finns en massa ställen som vi är sugna på att åka till! Om man har lust att följa med eller är nyfiken på hur vi tänker är det bara att höra av sig! Gärna via brev eller flaskpost vilket ger en känsla av genuint intresse.

Stay tuned bitches!

Fotbolls-VM

Om VM i Brasilien (miljö, etik, mänskliga rättigheter).
VM 2014 hölls i Brasilien. Brasilien är inte ett korrupt land. Det finns inga korrupta politiker i Brasilien, det finns inga politiker alls i Brasilien. Brasilien har inte jämnat favelor med marken inför fotbolls-VM och gjort tusentals hemlösa. Brasilianska prostituerade har inte lärt sig engelska för att kunna möta den enorma svärm sexköpare som (tydligen?) vallfärdar till VM. Det har inte byggts en arena så dyr att det kostar över 5 miljoner kronor/spelad minut under VM, trots att stor del av befolkningen lever i extrem fattigdom.
Nu till fotbollen!

Statistik 
40% springande fram och tillbaka på gräsmattan
Ja. Alltså. Det är ju detta springande fram och tillbaka som karaktäriserar sporten. Men även om det kan se ut så för det otränade ögat, så springer de inte bara fram och tillbaka på måfå. Nej, de har speciella mönster och formationer som de ska springa efter, detta för att kunna passa bollen korrekt mellan varandra. Och med tanke på deras fantastiskt höga lön kan man ju tro att de ska kunna hålla detta i huvudet, men nej. Det blir oftast fel.

30% slow-motionfilmning av ofattbar smärta
Då har vi kommit till den punkt, som enligt statistiken en fotbollsmatch består näst mest av. Smärta. Smärtan kan delas in i två kategorier; "riktig" smärta och "fejkad" smärta. (Båda kategorier får generellt sett lika mycket TV-tid av producenten).

10% fulspel
Jag får lov att dementera ovan skrivda mening angående att offsideregeln är den enda förekommande regel i denna sport. Det finns någon sorts regel mot fulspel också. Man kan tycka att dessa spelare som har i runda siffror lika bra betalt som alla sjuksköterskor i hela Sverige tillsammans, kunde ta sig tiden att följa regler, och detta är faktiskt något de gemensamt gått ut med att de eventuellt ska överväga till nästa VM.

15% slå ut med armarna och se ut som om man inte fulspelat
Som en följd av tidigare punkt kommer denna gest, extremt välkänd bland fotbollsspelare. Betyder på teckenspråk "it wasn't me."

5% mål mot Brasilien
Brasilien körde en "god värd" och lät Tyskland och Holland vinna med 7-1 respektive 3-0. En tysk spelare har sedan uttryckt ånger över "krossen", något man som fellow idrottsman har svårt att ta till sig. Vadå "fölåt fö vi krossa er"!!???

Neymar var upptagen på annat håll, vilket enligt källor bidrog till Brasiliens förnedring.


Nästa vecka: ungdoms-SM i pingis.

Swedish Beach Tour Umeå

Till helgen var det dags för sommarens första stopp på Swedish Beach Tour!
Rådhustorget i Umeå fylldes med beachvolleyentusiaster och arrangemanget var fläckfritt. Fantastiskt att komma "hem" till en sådan tävling!

Sjukt bra jobbat av IKSU Beach, och kanske främst Caroline Eklund och Viktoria Aktell. Tusen tack!

Dock gick ju inte denna tävling helt smidigt för min egen del.. På måndagen läggs min partner in på sjukhus för att operera blindtarmen. Umeådeltävlingen är en av få som börjar redan på torsdagen och tävlingen har dessutom 16 tävlande lag istället för 8, vilket innebar att det skulle bli svårt att få tag i en ersättare!

Men med lite tur fick jag med mig brommatjejen Matilda Aguilar! Vi spelade mot varandra under SM-gruppspelet förra året, för övrigt har vi nog knappt setts förut, med tanke på att hon mest spelar i Stockholm och jag mest i södra Sverige. Men jäklar vad vi kämpade, och vi gav bland andra meriterade Tora och Rivia en riktig match på CC! Tyvärr slutade den med förlust 16-14 i tredje set, men vi var riktigt nöjda med vår insats!

Efter avslutningfesten (som satt kvar i kroppen mer än 1 dag) var det dags att ge sig av söderut och ladda inför nästa tävling.

Helsingborg är det som står värd för denna etapp av SBT och det är Anniken som står vid min sida denna gång. Ska bli otroligt spännande och roligt!

Matilda under sin sverigetourdebut!!

Jag med mina bitches.

Vi hörs!

Fina ni

Kommer ni ihåg mig?

Det var jag som en gång bloggade om en massa skit i en galaxy far far away.

Jag är ledsen för att jag inte har hållit er uppdaterade, men det är säkert inte ni, så vi släpper det direkt.

Jag är ju som alla säkert förstått hemkommen från US and A. Man kan sammanfatta träningslägret i 3 punkter:

1. Jag lärde mig en massa om beachvolley

2. Det är fint på Bahamas

3. Amerikaner är feta och odrägliga

Jag hoppas att jag härmed inte trampat på för många amerikanska tår. 

Jag är ju som sagt tillbaka från USA och har tillbringat senaste månaden på diverse olika ställen; mamma och pappas trädgård, Göteborg, Malmö, Danmark och Öland. Alla extremt trevliga!! Fint väder som satan med.

Nu har det blivit en flytt till Göteborg och för alla er som redan har, eller tänker fråga mig om mina framtidsplaner: jag har inga.

Norge skall för evighet ha en speciell plats i mitt hjärta (och framförallt i min plånbok), men samtidigt finns det en hel massa trevliga och framförallt spännande platser som kommer locka på fröken Linde! 

Vi snakkes!