Kära bloggläsare

Den senaste tiden har jag ägnat åt arbete, träning (om än tveksam) och vegetarisk kost. Mellan varven har jag lyckats klämma in det som denna blogg i sin grund baseras på, nämligen vetenskaplig forskning. Det finns nämligen ett område som är dåligt utforskat, men som är så otroligt intressant och fascinerande. Och det är folk som kommer försent.

-Va? undrar du så klart nu kära bloggläsare, ty du är naturligtvis inte en av dessa varelser som med lite förståelse för andra, och med (uppenbarligen) även lite förståelse för klockan, titt som tätt lyser med sin frånvaro.

Det jag bestämde mig för att göra var att noga studera en person i min närhet med dessa tendenser. Jag kallar hen för PMOAPT (Person Med Otur Att Passa Tid).

Frågeställning: Vad gör PMOAPT under den tid då jag står klar för att gå? samt: Kan dessa personer VERKLIGEN läsa klockan?

Hypotes: De saknar ordningssinne samt basala matematiska kunskaper.

Tillvägagångssätt: Studie av försöksperson, personlig upplevelse samt analys.

Bakgrundsfakta om studien: Jag och PMOAPT ska ta bussen från Göteborg till vår hemstad Oslo kl 19.15. Bussen in till stationen tar ca 15 min och vi har planerat att handla innan vi går dit. Om man vill ha sittplatser bredvid varandra på bussen bör man infinna sig på stationen ca 30 min innan avgång.

kl 18.00
Jag: Har du packat färdigt allt?
PMOATP: Jadå.
Jag: Men jag ser ju att din dator ligger här i kökssoffan.
PMOATP: Ja.

Kl 18.15
Jag: Ska vi börja gå mot affären då?
PMOATP: Jag måste packa först.
Jag. Ok...

18.20
PMOATP: Var fan är min laddare? (påbörjar letning efter laddare)
Jag: Men vi har ju 2 st i Oslo så vi det gör inget om du lämnar den här.
PMOATP: Fortsätter leta, hittar den inte. (Den var i min väska, men jag ger inte mig själv några minuspoäng för det, för jag visste inte om att den var där, plus.. ja, det är min studie.)

18.30
Vi går mot affären. Halvägs dit...
PMOATP: Vafan.. var fan är min plånbok?
Jag: Hmm jag vet faktiskt inte
PMOATP: *panicking*
Jag: Du kanske ska springa tillbaka och kolla i lägenheten om den är där. Jag kan handla och så ses vi vid bussen?
PMOATP: Löper

18.40
Jag: går in i butiken och är sönderstressad på insidan vilket har resulterat i en mindre stroke. Detta innebär att bara häften av alla svenska delikatesser som skulle inhandlas, inhandlas. Som tur är behåller jag lugnet, allt för att inte studien ska påverkas.
PMOATP: Vet ärligt talat inte vad fan hen håller på med, men det är uppenbarligen det där som de gör när man undrar vad de gör (letar efter plånkan).

18.50
Jag: Sitter på busshållplatsen och ser ett par bussar köra förbi. Tänker ca 3 gånger att; nu tar jag nästa buss så får PMOATP ta sig till Oslo bäst fan hen kan.

18.55
PMOATP kommer springandes (fortfarande utan plånbok). Vi tar bussen och är framme på stationen ca 19.05.

Sammanfattning: Vi hann med bussen och fick sittplatser tillsammans. Dock blev priset en stroke med halvsidesförlamning samt en borttappad plånbok. För att svara på frågeställningen så tror jag att mycket av tiden de använder för att komma försent används till att leta efter saker samt att komma fram till vad de ska ha med sig. Den enkla ramsan "plånbok, nycklar, mobil" verkar inte bita på denna typen av människa. Vad gäller klockan tror jag snarare på brist av matematiska kunskaper (ni vet 5 minuter att gå till bussen +10 att åka buss + 5 att gå från bussen) än på att de faktiskt inte kan klockan. För en annan är ju 5+10+5 (om än en fråga som kräver miniräknare), så ändå matematik på lågstadienivå.

Slutsats: Ja, världen är full av denna typen av människor. det går inte att undvika dem, och det går inte att bli arg på dem (fast det är en lögn och jag blir ofta arg på dem och ibland slår jag dem också).
Enligt mina studier är åkomman kronisk och obotlig. Tyvärr löper närstående stor hälsorisk i form av för tidig död pga dåligt hjärta, tidigt utbrott av demenssjukdom pga för höga kortisolhalter livet igenom samt hög risk för stroke.

Om jag får ge alla er i-tid-kommare ett råd angående detta så är det nog att ge er själva en riktigt omfattande stroke så att ni får neglect på en sida, sedan ser ni till att er PMOATP:are håller sig på den sidan av er resten av livet.

Puss och kram (med hängande mungipa och slapp vänsterarm)