Jag har någonting fruktansvärt att berätta. Den senaste tiden har jag varit ganska begränsad i min beachvolleyträning. Detta beror på att jag har fått sjukt ont i min högra axel. Denna har gett mig besvär tidigare, men då blivit bättre av rehabilitering. Nu känns det som om det är 1000 gånger värre.
Jag har förstått av diverse bloggar att det är någon fantastiskt tillfredsställande med att skriva att man har just ont. Tidigare har jag inte förstått poängen med att tala om för alla att man har ont och är begränsad i sitt utövande, men då en så stor majoritet väljer att göra det så tänker jag att det måste ju vara bra till något.
Men det är inte nog där. Jag hävdar nämligen att jag har dubbelt, nej trippelt, så ont som alla ni andra!
Om ni tänker er den värsta smärtan ni någonsin upplevt, så är min smärta i axeln lite värre. Eller mycket faktiskt.
Om du spelar volleyboll och får ont någonstans och vill säga aj, tänk dig då att jag vill skrika AAAAJ jättehögt, så ont har jag.
Jag utgår från att ingen av er kan sätta sig in i min smärta, men jag kan inte förklara den på ett bättre sätt, jag är ledsen.
Nu ligger allt fokus på rehabilitering så att axeljäveln är good to go i februari och att ni slipper utsättas för sådana här fruktansvärda inlägg i framtiden.
 |
| Såhär högt (eller lite högre) vill jag säga AJ! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar