Krisen

Ett av mina tidigaste minnen är från när jag var 6 år och lekte på lekplatsen i Malmö nära där vi bodde. På något sätt hade jag fått reda på/räknat ut att om 2 år skulle jag vara 8. Jag minns fortfarande känslan av hur oerhört långt in i framtiden jag tyckte det var att bli 8 år.

Nu har jag (kanske) som bekant fyllt 25 och krisen är ett faktum.
Kära bloggläsare, nu är jag på väg utför. Piken är uppnådd, de härliga tiderna över, nu är det bara att börja vänta in the sweet release.

Fast egentligen är det väl en hel massa grejer man ska hinna med innan the sweet release. Gifta sig, skaffa hus, barn och bli pensionär.

Men trots min numera respektabla ålder är det mycket av detta jag inte förstår mig på. Barn till exempel. Vad är de? Vad gör de? Och framförallt, vad tänker de?
Hur vet man om de är glada eller ledsna? De skriker ju oavsett! Jag förstår ju att de som vanliga människor behöver äta, sov och bajsa, men hur vet man när de ska göra vad?

Och pensionen kan jag väl nästan glömma. Hittills har jag jobbat ca 11 månader sedan min examen för 2 år sedan, och kanske 1/3 av den tiden i Sverige. Nä, man får helt enkelt bli självförsörjande som pensionär. Får väl bli vegetarian då för det kanske blir svårt att jaga med gråstarr och nyopererad höft tänker jag. Eller skaffa katt. De äter ju sällan upp sina byten, och skulle de inte fånga något, ja, då kan man ju alltid äta upp katten.

Ja, jag förstår att ni tycker att detta bara är rent svammel, men det är så det här bloggen kommer utveckla sig nu när jag börjar bli till åren. Minnet är inte som förr. Den vitsiga atmosfären i bloggen kommer bytas ut mot deppiga tankar och prat om att elpriset börjar bli på tok för högt.

Det kanske är lika bra ändå med tanke på att jag börjar få hat-kommentarer av folk som inte förstår ironi! Det är sorgligt men samtidigt mycket MYCKET roligt! =)

Jag hoppas snart på mer bloggenergi och nu är det bara 6 arbetspass kvar till juleferieeeeeee!

Kram
/Panchisen