Man kan tro att någon som är utbildad till sjukgymnast och som har hållit på med idrott på hyffsat hög nivå i flera år ska ha tilltro till träning. Ändå är det en liten (stor) del av mig som blir förvånad när jag faktiskt blir bättre på vissa moment efter träning.

När jag kom hit till Fortaleza och inte hade tränat speciellt bra eller mycket under hösten försökte jag intala och förbereda mig själv mentalt på att jag inte skulle kunna hålla så hög nivå på mitt spel, ändå blev jag besviken och rädd när jag gjorde dåligt ifrån mig. Nu pratar jag om enskilda moment i spelet som jag tyckt att jag behärskat bra tidigare men inte längre kunde få till. Jag var rädd att jag aldrig skulle   bli bättre igen (ja jag vet jag är ju helt jävla efterbliven men vafan det är du som sitter och läser min blogg).

Efter drygt 3 veckors träning här är det mycket av det Wesley tipsat om som fungerar lite bättre. Att förändra sin teknik är inte det lättaste då det ofta innebär att man under en period kommer spela sämre innan man fått in de rätta rörelserna. I mitt fall resulterade det ofta i att jag gått tillbaka till min trygghetszon som sedan första gången jag rörde en volleyboll vid 16 års ålder varit kantad av riktigt jävla dålig teknik.

Men att kunna hålla fokus under en drill och under matchsituation är två helt olika saker och jag hoppas bara att lite av tekniken kommer automatiseras så att man kan lägga så lite energi som möjligt på den och istället mest möjliga fokus på att vinna matcher! Det är ju faktiskt därför vi tränar (ni som säger att det är för att det är kul, ni ljuger!!!) =)

Det är såå otroligt värt att förändra sin dåliga teknik. Man blir hemskt frustrerad i början, men det är faktiskt bara att säga till sin partner; hörru, jag kommer faktiskt suga rätt hårt på några träningar framöver, men jag lovar, det kommer bli så mycket bättre sedan!!

Lycka till!!