Carl var en stor man. Kanske inte till det yttre, men till det inre. Carl åt väldigt väldigt mycket.
Carl brann för det han gjorde. Han älskade att spela beach, men även age of empire. (Jag vet, man typ ba, daah hur gammal e du).
Carl var en enkel man. Han nöjde sig med the master bedroom (störst säng, störst badrum och störst garderob).
Carl klagade sällan. Han lämnade aldrig arga lappar (som rimmade, men man blev för ledsen för att inse det) på ens huvudkudde om att man lämnade gröt i diskhon.
Han klagade aldrig över att man gick inne med flipflops, och dampade aldrig och slängde ut dem genom fönstret eller gömde dem under soffan (bra gömställe btw, det använde jag också när jag var 12).
Du finns för alltid hos oss. När vi kliver upp 05.30 finns du hos oss. När vi svettas efter duschen finns du hos oss. När vi har eftermiddagsmys i den stora sängen kommer det alltid vara en liten liten yta som aldrig går att fylla.
Carl har lämnat oss, närmast sörjande
Martin (sörjer mest uteblivet age of.. och någon som lagar mat, diskar samt borstar hans tänder åt honom)
Malin (sörjer, men är även lite glad att få gå inne med flipflops utan risk för att behöva dyka efter dem i poolen)
Sigrid (sörjer främst de oombedda närmandena med inslag av juck som kändes helt naturliga efter att ha varit bekanta i ca 7 h)
 |
Då var det slut för denna gång
du lämnar oss kvar med en klagosång.
På andra sidan du väntar på oss
nu är det dags för dig att kasta loss.
Vi andra fortsätter med beach och sol!
Dude, du kommer inte ens ha en pool.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar