Kära dagbok

Jag har aldrig behövt vila från volleyboll- eller beachvolleybollträning på grund av en skada. På ett sätt har jag väl haft tur (eller varit klok?), men jag har också kämpat med småskador, har bland annat haft problem med rygg, fot- och handled.

Idag på träningen timade jag helt fel i blocket och Nina slog en spike rätt på min tumme, liksom vertikalt in mot handen. Det gjorde förbannat ont rätt ut sagt. Jag stukar fingrarna rätt ofta, men det brukar gå över på några timmar bara, men denna gång kände jag att det var värre.

Jag kan fortfarande inte röra på fingret utan att det gör ont, och duschen efter träningen var ganska kämpig (dels för att jag grät hela tiden, först för att jag tyckte så jävla synd om mig själv, och sedan för att all sand gråts ut i ögonen och gör så sjuukt ont så man vill liksom fortsätta gråta bara för det, och jag vet att ni tror mer om mig kära läsare, men det är sant, jag grinar fan ofta), dels för att det tog typ 15 minuter att få av sig sporttoppen med en hand och då var jag helt genomsvett igen.

Det fanns inget att göra förutom att dra till det gigantiska shoppingcentret 10 minuter härifrån och dränka sina sorger. Idag dränkte jag dem i ett par nya löparskor från asics, vilket kändes som en rimlig tröst efter ett stukat finger. Jag betalade 199 reais, vilket är strax under 600 SEK.

Asics har överlägset skönast skor i alla kategorier enligt mig, tror jag har 6 par nu.
En av få saker man längtar efter med Sverige, får förbannat ont i ryggen av allt
promenerande i flipflops! (Saknar även att få spola ner toalettpappret.)

Okej, men då har även jag fått gnälla lite över fysiska skador här på bloggen, det känns bra. (Blir lite tjatigt när man bara gnäller över den mentala begränsningen.)

Nu ska jag sova och drömma om tumrehabilitering, mums!