Kära dagbok

Sedan jag flyttade till Oslo har jag dragit ner på mitt intag av rött kött med ungefär 90%. I början var anledningen främst hur dyrt det var, men även hur ”konstig” kvalitén är. Alla som varit i Norge har säkert prövat deras ”köttdeig” och det är så sjukt svårt att laga köttfärssås på det!! Den är mycket grövre än svensk, och delar inte alls på sig lika bra, så resultatet blir snarare klumpar av kött än en jämn färs. En kollega talade om att det var för att Norge hade högre krav på att fetthalten skulle vara låg och att kötthalten skulle vara hög, och det är ju helt greit, men ni som känner mig vet ju att jag knappast är en diet-type-of-person, och vem blir inte hungrig av att läsa bullens ingredienslista??

Mycket fisk blir det istället, och nästan enda stället jag äter kött är på mackan. Det är nämligen så att i Norge har det ännu inte uppfunnits ost. De har hört talas om ost och i butikerna finns att tillgå någon slags ljust gul formad massa som smakar toalettpapper och inte sällan är så mjuk att när man ska hyvla den så blir det som en enda klump längst in på hyveln, ni vet?

Resultatet för mig har blivit att jag helt enkelt har tagit hem en hög med gula post-it lappar från jobbet som jag med fördel klistrar fast på mackan på morgonen. Inger minst lika mycket njutning och kulinariska smakupplevelser som den norska osten, och framförallt; mycket billigare!!

Jag har dock inte hittat någon innehållsförteckning på paketet, och kan med nästan all säkerhet säga att proteinvärdet inte är så högt som man kan önska. Så tills någon kempefin norr-hen bestämmer sig för att uppfinna osten, sitter jag här med mina post-it lappar på mackan och till dess fortsätter jag även i god ordning att slänga på en skinkbit på brödet.

Kom ihåg att köpa ost!!

 God tur!