Idag ær det ungefær 2 veckor sedan jag børjade jobba som pleieassistent (vårdbitræde) på 50%. Jag tycker sjælvklart att det ær roligare att jobba som sjukgymnast, men det ær också vældigt lærorikt att jobba i pleien. Medans jag som sjukgymnast mest utværderar, skapar træningsprogram och sedan sitter med armarna i kors och sæger till patienter; gør det, gør det, ær jag i pleien i en næstan omvænd position då jag som vårdbitræde istællet ær patientens høgra hand, och får vara behjælplig med det mesta.
Som sjukgymnast kænde jag æven pressen till att utføra mitt arbete till 100% med god arbetsstællning. Detta visade sig vara lættare sagt æn gjort. Førra veckan skaffade jag mig næmligen ett gymkort och traskade glad i hågen (?) ivæg till gymmet. Jag hade ju sjælvklart bestæmt mig før att verkligen ta det lugnt, jag skulle jobba hela helgen och visste att jag skulle få træninngsværk, eftersom jag inte trænat så mycket senaste tiden. Væl dær ær det dock så lætt att tænka "men jag brukar ju lyfta.." och "kom igen, han killen dærborta tycker du ser svag ut.." så sjælvklart skaffade jag mig en gryyyym træningsværk.
Detta innebar att jag inte klarade av att bøja på benen under ca 4 dagar och jobbet som vårdbitræde var genast 100 gånger så svårt att utføra. Ryggen fick lida, och jag har nu bestæmt mig før att undvika att bøja ryggen under arbetstid, och om jag gør det ska det ske i samma rørelser som man gør ett marklyft ;-) Om inte detta motiverar mina patienter så ger jag upp!
Ha nu en fin helg allesammens, sjælv ska jag jobbbbbeeee..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar