80-årsfesten

När jag läste till sjukgymnast och gick en smärtkurs fick vi lära oss många olika strategier för att hantera smärta. En speciell metod som kanske användes mest för att belysa hur smärta påverkar oss socialt var en övning som kallades för 80-årsfesten.

Smärtpatienten skulle här föreställa sig att denne befann sig på sin egen 80-årsfest, och att 3 viktiga personer i hens liv skulle hålla ett tal riktat mot personen i fråga. Vad skulle de tre personerna säga? Hur skulle de beskriva dig som person och livet du levt?

Självklart är denna övning till för att få smärtpatienter att vilja fokusera på annat än just sin smärta, men jag tycker att denna övningen kan vara bra att göra själv då och då.

Vad vill jag egentligen berätta för mina barnbarn? Vilka val har jag gjort för mig själv? Hur vill jag att mitt liv ska se ut i framtiden, och hur vill jag att det ska se ut då jag blickar tillbaka?

Många svenskar lever ju med en stark jante-lag inombords, och i vårt samhälle finns det ganska mycket "måsten" och modeller för hur man ska leva sitt liv. Man måste resa lite efter studenten. Definitivt flytta ifrån den stad där man växte upp. Skaffa sig en utbildning (helst före 25), den som inte har fast anställning har inget att komma med. Barn före 30? Och även om ingen riktigt säger något rätt ut "det här borde du göra.." så märker man då man pratar med folk att de vet vad som förväntas av dem.

Nu har jag själv funderat mycket på hur jag vill att mitt liv ska se ut den närmaste framtiden, och även låtit mig inspireras av människor vars liv imponerar på mig. Jag är även evigt tacksam för att jag har min stora hobby och passion beachvolleyboll, då denna sport verkligen är ett häftigt sätt att uppleva världen på.

Jag läste en gång en artikel om en australiensisk sjuksköterska som jobbat med palliativa patienter, och som intervjuat dessa om vad de mest ångrar i sina liv..
Topp 3 såg ut såhär:

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

Vill du läsa hela artikeln så finns den här.

Ha nu en jävligt bra dag!
Kram Malin