Kära dagbok

Denna vecka är jag på Öland och tränar. Hittills har jag och Jenny hunnit med tre pass med bland annat Sandra/Mia och Fanny/Vickan. Sketabra väder också!

Finbesök på Öland!

Jag har även fått pröva på att köra Jennys och min nya sponsorbil från Bilbolaget i Umeå!! Grym bil helt enkelt! Dock kan det ibland vara så att vår allra käraste M. Linde inte alltid får ihop elektronik som är utvecklad så pass sent som som tidigt 90-tal och framåt.

Här har ni 3 anledningar till att jag egentligen borde bo i en stuga i skogen, köra häst och vagn, samt kommunicera med röksignaler.

Bilen.

Vår bil som är årsmodell 2012 är som ni förstår väldigt flashig. Man startar den genom att trycka på en knapp (!) och den piper när man kör nära något!! Detta är såklart fantastiskt bra, men det är så att jag ofta kör nära saker och det piper därför på ganska bra i bilen som ni förstår. Istället funderade jag på om bilen helt enkelt kunde pipa till endast när jag redan kört in i något/någon? (Obs, händer endast sällan.)

Dessutom lyssnar man inte på musik genom en sladd som i vanliga gamla kärror, utan man ska lyssna via bluetooth!! Hallå! Vad är det? Finns det på min begagnade iPod från 2002??

                                                     Telefonen.

Detta är då min kära telefon som jag tror att jag fick av någon ungefär 2009. (Det är en smartphone! Ville bara poängtera.) På baksidan har jag tejpat mitt gamla norska nummer för det var så förbannat svårt att memorera! 

Iallafall, på denna gamla fina telefon har jag även en app! Det var en kompis på universitet som hade tråkigt/tyckte synd om mig för att jag är ett totalt retard, så hon laddade hem någon sms-app åt mig. Den är bra. Den var så otroligt bra att jag tyckte inte att jag överhuvudtaget någonsin behövde ladda hem en ny app.

Ps. Jag har kontantkort.

                                                      Spisen.

Jag har för första gången i mitt liv kommit i kontakt med en touch-spis!! En. Touch. Spis. Alltså en spis som man ska toucha vid! Och när jag uttrycker det så så förstår ni ju hur livsfarligt det är! Första dagen jag skulle laga mat ensam i vårt hus kan beskrivas som en härlig symfoni av vredesutbrott blandat med gråtattacker och rena självmordstankar. Spisjävel.

Ps. På fredag ska jag spela en mixedturnering där motståndarna får poäng om man svär eller säger könsord! Så..

Det kommer ju gå bra.